HOCKEYKRÖNIKA
Länets hockeystolthet – IK Oskarshamn – borde ha behållit Vimmerbysonen Markus Modigs.
Och jag tycker att det är oerhört trist att hemmasonen Filiph Engsund väljer att spela i Djurgårdens IF nästa säsong.
I skrivande stund finns det inte en enda spelare i truppen som har rötterna i Oskarshamns kommun eller Kalmar län.
Det är, minst sagt, tråkigt. Mitt hockeyintresse svalnar.
Vill man vara lite elak så kan man kalla IK Oskarshamn för IK Legosoldater (som bara spelar för pengarna och inte för klubbmärket).
Ja, jag vet, det ser i princip likadant ut överallt och det har, successivt, gått åt det här hållet hela tiden under de senaste 30 åren.
Har förlorat sin själ
En majoritet av spelarna i Frölunda är inte födda i Göteborgsområdet, endast en minoritet av lirarna i Malmö är skåningar – och så vidare…
Hockeyn har förlorat sin själ och sitt hjärta. Att vara rinkkrigare är numera som vilket jobb som helst.
Pengarna styr.
Jag är också ytterst medveten om att IKO aldrig hade tagit sig till SHL utan spelare utifrån.
Klubben borde dock alltid ha som ambition att ha så många spelare som möjligt från Oskarshamns kommun och Kalmar län. Jag vet också att den målsättningen finns inom föreningen, men det har tydligen blivit svårare och svårare att förverkliga den.
Kulturbärare, med ett stort hjärta för föreningen i fråga, är ovärderliga.
På isen, förstås.
Men framför allt bland supportrarna.
Filiph Engsund och Markus Modigs är givetvis spelare som har en speciell plats i fansens hjärtan.
De kommer alltid att bli ihågkomna för att de var med på den oförglömliga resan från allsvenskan till hockeyns finrum.
Två viktiga kuggar – på många sätt – även i SHL.
Filiph Engsund är en hårt arbetande och nyttig center, både offensivt och defensivt, som gör en hel del poäng när spelet stämmer för honom.
“Gubben i lådan”
Markus Modigs är ”Gubben i lådan”, som kan dyka upp när som helst och avgöra vilken match som helst.
Han har ett förbaskat bra skott och jag tycker att han borde ha fått en rejäl chans i IKO:s numerära överlägen.
Att släppa en matchvinnare som Markus Modigs är ett misstag, som jag ser det. Han kommer från en grannkommun, han hade rotat sig här och ville vara kvar. En sådan spelare ska man vara rädd om.
Filiph Engsund, däremot, lämnar IKO frivilligt. Och jag har viss förståelse för att han vill testa något nytt i sin hockeykarriär.
Nu får han prova på hur det är att bo i huvudstaden (något som många drömmer om) – samtidigt som han återförenas med bästa polaren, Kristdalasonen Manuel Ågren.
Men jag tycker att det är synd att det där med klubbkänsla numera verkar vara synnerligen sällsynt.
Jag föddes 1976 och minns följaktligen en tid då lejonparten av spelarna i ett lag brann för sin förening. Att spela för ett annat lag var otänkbart för många av dem.
Ta en spelare som Patrik Carnbäck, exempelvis.
”Carna”, som har hunnit bli 53 år, tog sina första skridskoskär i IFK Bäcken – men när det kommer till seniorhockeyn, så lirade han endast för en klubb i Sverige: Västra Frölunda HC (i division 1 och elitserien).
Bara Frölunda som gällde
Han hade sejourer i NHL, AHL och tyska ligan – men när han kom hem igen, så fanns det bara ett alternativ: Frölunda.
Det var likadant med Niklas Andersson (född 1971). Kungälvs IK var moderklubben – men sedan var det Frölunda för hela slanten på seniornivån här hemma i Sverige.
Även han avverkade några säsonger i NHL och andra ligor på andra sidan Atlanten – men när han kom hem tvekade han inte.
Frölunda var det självklara valet.
Världsspelaren Peter Forsberg (född 1973) har många fina NHL-säsonger på meritlistan – men i Sverige fanns det bara en klubb för ”Foppa”: Modo Hockey.
Listan kan göras lång. Det är bara att gräva i arkivet.
Men i dag är den här typen av spelare utrotningshotade, tyvärr.
På Patrik Carnbäcks, Niklas Anderssons och Peter Forsbergs tid hade det varit självklart att spelare som Oscar Engsund, Filiph Engsund, Manuel Ågren och Olle Lycksell ska spela i IK Oskarshamn.
Vi lever i nya tider. Det är tydligt – och det är bara att tugga i sig.
Men man har väl rätt att tycka att det var bättre förr?
Det var roligare att följa hockeyn när man visste att många spelare brann för sin klubb. Allt handlade inte om lönekuvertet eller storleken på staden där man bodde.
En smålänning
Det var kött och blod och själ och hjärta.
Jag saknar den tiden.
Nåja, IKO kan kanske få fler spelare från Småland under den kommande säsongen i alla fall – med tanke på att HV71 ramlade ner i allsvenskan.
I skrivande stund har Oskarshamn en smålänning i truppen: Jönköpingssonen Nichlas Torp.
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.