HORNSÖ
”Säg inte nej till en nationalpark innan frågan är utredd.”
“Alsteråns naturskogar är värda ett bättre öde.”
Det skriver Per Jiborn, i Västervik, i ett brev till kommunstyrelsepolitikerna i Högsby, Mönsterås och Nybro.
Per Jiborn har bland annat föreläst om områdets potential för naturturism. Han har arbetat med utvecklingen av svensk naturturism i skyddad natur under drygt 20 års tid.
”I debatten framförs farhågor för att en nationalpark ska drabba bygden negativt. Det är en berättigad oro som ska tas på allvar. Däremot saknas ofta sakliga argument om varför en nationalpark är ett hot och inte en möjlighet. Det betyder inte att problemen inte finns. Jag har tyvärr själv sett hur naturvårdande myndigheter missar att se dem som bor i närheten av ett skyddat område”, skriver han i brevet till kommunstyrelserna.
“Bör välkomnas”
”Men det är det som Skogsutredningens betänkande försöker ändra på. Förslaget att ombilda Hornsö och tre andra ekoparker till nationalparker presenteras under rubriken Skyddad natur kan spela en aktiv roll för landsbygdsutveckling. Det är i mångt och mycket ett nytt sätt att se på naturvården. En förändring som bör välkomnas av kommuner på landsbygden”, tillägger han.
”En nationalpark kommer naturligtvis innebära en förändring av förvaltningen av områdets skogar, våtmarker och vattendrag. Jag är övertygad om att det blir till det bättre, men hyser stor respekt för de som har invändningar. Därför måste arbetet inledas med en prövande process där länsstyrelsen tillsammans med berörda kommuner och lokalbefolkningen bland annat mejslar fram gränser, utvecklingszoner för naturturism och regler för jakt och sportfiske. Ingen kan idag säga var den processen kommer att landa.”
Har Hornsö ekopark varit ett lyft för bygden? Per Jiborn ställer själv frågan i brevet till kommunstyrelserna.
”Det påstås att Sveaskogs ekopark har varit ett lyft för bygden, men även här saknas fakta och siffror. Min slutsats efter flera besök är att området är gravt underutvecklat. Inga aktivitets- eller upplevelseföretag är verksamma i reservat eller ekopark. En samlad marknadsföring av området saknas från både kommuner och Sveaskog. Möjligheten att hyra cykel har varit ytterst begränsad. Det finns ett par närliggande boenden i Högsby och Alsterbro där logi kan kopplas ihop med måltider och naturupplevelser, men lite har gjorts kring dessa möjligheter.”
“Oklart”
”I Blomstermåla, med det bästa läget, är det till och med oklart om det finns ett lämpligt boende. Under mina besök och möten har jag försökt bidra till en affärsutveckling som så smått kan ändra på den bilden. Vad jag kan se har Sveaskogs roll i detta begränsas till ett antal informationstavlor och ett par numera bedagade rastplaster med bord och bänkar.”
”Sveaskogs webbplats saknar länkar till de företag som erbjuder boende och måltider i närområdet. Brister som jag påtalat i mejl och på min blogg Naturlig reslust. En framgångsrik utveckling av naturturismen är mer än ett par friluftsfrälsta som vandrar Högsbyleden och övernattar i ett gammalt vindskydd. Ambitionen måste vara att stimulera entreprenörskap bland traktens egna invånare, locka till sig nya företag och sikta på ett tiotal nya årsarbeten och flera miljoner kronor i lokala turismintäkter. Det görs inte över en natt, men jag ser att området har en stor potential. För att visionen ska bli verklighet krävs en målmedveten och lyhörd satsning på framtiden”, skriver Per Jiborn.
Blir det fritt fram för granbarkborrar i en nationalpark? Per Jiborn ställer frågan i brevet och han svarar själv så här:
”Det finns en motiverad rädsla för ökade angrepp från granbarkborrar. Många tror att en framtida nationalpark skulle bidra till en sådan oönskad utveckling. Men ingen av oss som förespråkar ett starkare skydd vill se mer gran. Tvärtom vill vi minska mängden gran radikalt. Traktens sju naturreservat ger redan en tydlig vink om detta. Det är även odiskutabelt att ekoparkens granskogar planterades av Sveaskogs företrädare Domänverket. När ekoparken invigdes var 40 procent granskog, och Sveaskog fortsätter att plantera gran på sina hyggen.”
“Omfattande skador”
”Från naturvårdshåll förespråkas istället en kraftig minskning av granen och satsningar på tall, ek och andra lövträd. Områdets unika insektsfauna är främst knuten till dessa trädslag och behöver också äldre glesa skogar. I ekoparksplanen för Hornsö föreslås mer våtmarker, naturvårdsbränningar, skogsbete och andra åtgärder. En nationalpark bör bygga vidare på den målbilden och redan gjorda insatser. Under mina besök har jag noterat omfattande skador på gran från barkborrar. Det har dock nästan uteslutande handlat om ekoparkens produktionsskogar. En framtida nationalpark med hög biologisk mångfald lär snarare bli en resurs för kontroll och biologisk bekämpning av granbarkborrar i angränsande granskogar på privat mark.”
Hur kan naturskydd bidra till regional utveckling och sysselsättning? Per Jiborn ställer frågan och svarar själv så här:
”Den viktigaste frågan gäller hur ett starkare skydd av Alsteråns naturskogar kan bidra till sysselsättning och lokala turismintäkter. Låt oss börja med att konstatera att av områdets närmare 11 000 hektar statlig mark utgör produktionsskogarna bara en tredjedel. Närmare bestämt drygt 3 500 hektar. En analys av skogsbruket i ekoparken Hornslandet utanför Hudiksvall visade att 1 000 hektar produktionsskog skapade 0,56 årsarbeten ute i ekoparken. Överförs den siffran till Hornsö blir det två årsarbeten.”
“Nedlåtande”
”Kanske ska siffran justeras något uppåt på grund av högre bonitet och andra lokala förhållanden. Men mer än tre årsarbeten lär det knappast handla om. Tillkommer en handfull värdefulla årsarbeten på närliggande sågverk och massabruk, men här spelar en begränsad volym skogsråvara från ekoparkens produktionsskogar en marginell roll. För sysselsättningen i kommunerna är en ständig effektivisering och rationalisering bland landets sågverk och massabruk en viktigare faktor. Utvecklingen i skogsindustrins förädling är tveklöst att allt färre anställda hanterar allt större volymer. När dessa fakta presenteras hörs kommentarer om att det är nedlåtande mot skogsbruket.”
”Men inget om att underlaget i sak är fel. Därför gör berörda kommuner klokt i att fundera på hur de bäst diversifierar sitt näringsliv och tryggar en framtida skattebas för vård, skola och omsorg. Naturturismens potential är avsevärt svårare att beräkna. Den är främst avhängig av vilka företag och kreativa entreprenörer som lockas till området. Här tvingas vi konstatera att ekoparken efter 17 år inte har lyckats locka till sig ett enda nytt företag. En nationalparks karisma och attraktionskraft kan ändra på det. Samtidigt som vi inte kan sticka under stol med att processen sannolikt tar flera år. Men några jämförelser kan göras. Jag har vid flera tillfällen granskat Tivedens besöksnäring. Där visar det sig att ett område som är mindre än en fjärdedel av Alsteråns naturskogar skapar över 30 årsarbeten inom naturturismen. Tivedens besöksnäring kan dessutom växa än mer genom att locka fler under vår och höst. Kan sedan dagens blygsamma konsumtion på resmålet Tiveden fördubblas till ett snitt på 500 kronor per person och dygn, bör antalet årsarbeten närma sig 50. Ingen kan garantera samma utveckling i Alsteråns naturskogar. Däremot kan vi konstatera att en nationalpark på kanske 10 000 hektar med ett strategiskt läge i en redan välbesökt del av Sverige har en enorm potential för att bidra med framtida jobb på landsbygden.”
Vad ska kommunerna ta ställning till? Per Jiborn skriver så här:
”Remissyttrandet från de tre kommunerna handlar inte om ja eller nej till en nationalpark. Det handlar om fortsatta samtal om en nationalpark eller inte. Att i förväg bestämma sig för att inte föra de samtalen vore enligt min mening olyckligt. Därför hoppas jag att de tre berörda kommunerna vill välkomna Skogsutredningens förslag.”
“Avgörande”
”Ett sådant remissvar behöver inte vara villkorslöst. Och det är inte heller ett löfte om att gå hela vägen till en nationalpark. En av de första åtgärderna bör därför bli att ta fram en lokal utvecklingsplan för en framtida naturturism i Alsteråns naturskogar. Den fortsatta processen kan då villkoras till att nämnda utvecklingsplan ska vinna ett starkt stöd hos traktens privata markägare, de som bor i tätorterna runt omkring och i kommunerna som helhet.”
Hur ska markägares berättigade oro hanteras? Per Jiborn skriver så här:
”Inärtid är det avgörande att inleda en dialog med de privata markägare som ser en nationalpark som ett hot. Under höstens dialogmöten lyckades dessa invändningar inte fångas upp. Den skadan måste nu repareras.”
”I februari deltog jag i ett webbmöte med företrädare för Rogsta sockens intresseförening utanför Hudiksvall i norra Hälsingland. Mötet präglades av stor oro och ett grundmurat misstroende mot naturvårdande myndigheter. Men trots detta resulterade våra samtal i att föreningen ett par veckor senare formulerade ett eget remissyttrande där de vill diskutera vidare kring en möjlig nationalpark.”
”Föreningen ställer flera villkor för de samtalen, men här finns nu en vilja att pröva hur långt de kan komma i samtalen. Processen kan givetvis gå fel. Då står det både föreningen och Hudiksvalls kommun fritt att lämna processen. Det har hänt tidigare, och senast för ett par år sedan i västra Jämtland.”
FOTO
PETER A ROSÉN
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.