OSKARSHAMNS KOMMUN
En förälder i Oskarshamns kommun hör av sig till vår tidning.
Hen vill i synnerhet lyfta fram mobbningsproblematiken bland barn och ungdomar – och passar på att skicka med några frågor och uppmaningar till föräldrar i allmänhet:
– Har du koll på om ditt barn mobbar andra barn? Är du medveten om att det finns mobbade barn som väljer att avsluta sina liv? Har du i sådana fall berättat om detta för ditt barn? Om du inte har gjort det, så tycker jag att du ska göra det.
Föräldern, som använder sig av rätten att vara anonym, anser att mobbningsfrågan borde få ett betydligt större utrymme i samhällsdebatten.
Hen har själv ett barn som har blivit, och blir, utsatt på olika sätt.
– Föräldrar måste engagera sig mer. Först och främst vill jag att andra barn ska ge fan i min unge.
– Men samtidigt tycker jag synd om barn som mobbar andra barn. De har inte fått lära sig hur man ska bete sig. De kommer att få ett helvete när de blir äldre och märker att de inte har någon nytta av att de var tuffa i skolan. Du kan inte komma till en arbetsplats och vara styv i korken och käfta och tro att du är något. Då blir du nedtagen på jorden. Och i värsta fall kan du förlora din anställning på grund av ditt beteende.
“Kan leda till självmord”
– Det här är ett väldigt viktigt ämne. Föräldrar måste, först och främst, prata med sina barn. Om hur man beter sig gentemot andra barn. Man kan tycka att det är jättekul att frysa ut Kalle – på grund av att Kalle har en ful tröja och för att Kalles familj inte har mycket pengar, exempelvis. Men är barnen som mobbar honom medvetna om de eventuella konsekvenserna? Är de medvetna om att det de gör kan leda till självmord i förlängningen? Det ska vara svårt att vara förälder. Du ska uppfostra dina barn, inte bara vara bästis med dem. Ditt jobb är att se till att de blir vettiga vuxna som klarar sig själva, inte vuxna som inte kan stå på egna ben, på grund av att mamma och pappa har gjort allt åt och för dem.
Föräldern fortsätter:
– Har jag en ful tröja, så skadar det inte dig. Det är inget som du behöver anmärka på. Du mår inte dåligt av att jag har en ful tröja.
Hen berättar om den gyllene regeln som löpte som en röd tråd genom undervisningen när hen gick i skolan:
– Så som du vill att andra ska behandla dig, så ska du behandla andra (”Gör mot andra som du själv vill bli behandlad”, sa Konfucius för ungefär 2 500 år sedan och detta kallas för den gyllene regeln, reds. anm.). Jag tror inte att den gyllene regeln lärs ut idag, trots att det rör sig om något som är väldigt lätt att förstå. Kan de lära sig att hantera mobiltelefoner och appar, så kan de garanterat ta in det här budskapet också.
Den gyllene regeln är viktigare än någonsin, konstaterar föräldern, med tanke på att barn sällan får vara ifred idag, betonar hen.
– Nu kan de som mobbar följa med sina offer hem – via sociala medier. Det har definitivt blivit mycket värre, jämfört med hur det var på den tiden då jag gick i skolan. Mycket handlar om mode. När jag var barn fick alla vara som de ville vara. Då jävlades man med varandra på andra sätt.
Och ”gammaldags mobbning” har inte försvunnit, fastslår föräldern.
“Utser en hackkyckling”
– Det kan handla om utfrysning – och om att man utser en hackkyckling i klassen. Det kan också mynna ut i fysiskt våld. Och man kan bli bespottad, förnedrad, hånad och utpekad, på flera sätt, inför andra.
– Jag vill lyfta fram den generella problematiken. Jag vet att mobbning är ett problem på många skolor.
Som förälder måste man våga vara jobbig, betonar föräldern som vår tidning pratar med.
– Fråga hur det har varit i skolan, våga vara tjatig. Håll koll på vad barnen gör. Jag tycker att föräldrar ska tuffa till sig och kräva att få se telefonen, för att undersöka vad de håller på med. Vägrar barnet så är det bara att säga att hon eller han inte får ha en telefon. Det är föräldrarna som bestämmer fram till myndighetsåldern. Ett önskemål och en uppmaning: Håll koll på hur barnen tilltalar varandra. Och kom ihåg att de gör som vuxna gör.
– Jag sitter naturligtvis inte och läser meddelanden från mitt barns bästa kompis – utan jag kollar andra saker.
– Vi måste få stopp på mobbningen. Ge barn chansen att bli vuxna. Vuxna mobbar också varandra – men vuxna kan ofta hantera mobbningen på ett annat sätt. Barn tror ju i regel på det som andra barn säger.
Föräldern fortsätter:
– Föräldrar måste börja ta ansvar. Det är lätt att säga att ”du sa håll käften, nu har du mobilförbud tills i morgon”. Fast det räcker inte. Barn måste förstå konsekvenserna av sitt handlande. De är så skyddade. De behöver inte lära sig vad som händer om de gör något.
Föräldern är också ytterst medveten om att det är oerhört svårt att nå fram till vissa föräldrar.
“Min son gör inte så”
– En del av dem går in i försvarsställning när de får höra att deras barn är ”jävliga”. ”Min son gör inte så”, är en vanlig reaktion.
– De tror inte på vad lärarna säger. Jag vet att min unge inte är Guds bästa barn – är det någon som säger att hen har gjort något, så tänker inte jag gå in i försvarsposition förrän jag har tagit reda på vad som egentligen har hänt.
– Det finns alltid två sidor av en historia. Man ska aldrig helgonförklara sina barn – då väljer man bort en del av sitt ansvar som förälder.
Föräldern har noterat att ett flertal föräldrar inte är intresserade av att lyssna så länge deras egna barn mår bra.
– Det gör att det är svårt att lösa problemen. Man kan också fråga sig om deras barn verkligen mår bra när de ger sig på andra barn.
Föräldern är noga med att betona att lärare och skolledning, på skolan där förälderns barn är elev, verkligen gör vad de kan för att bekämpa mobbningen.
Olika former av antimobbningsteman anordnas, allt för att barnen ska förstå bättre, berättar föräldern, som konstaterar att många barn dessutom beter sig respektlöst gentemot lärare.
– Jag blev mörkrädd när jag fick höra vad lärare kallas i dag. Barn får inte längre lära sig respekt, hänsyn och ödmjukhet.
– Jag har arbetat med mitt barn sedan hen var liten – och sagt att så här och så här ska du vara. Var snäll, glad, trevlig, ödmjuk och artig. Ser du någon som är ensam, fråga om han eller hon vill vara med. Ser du någon som är ledsen – ta hand om honom eller henne. Får jag veta att mitt barn har varit medvetet elak mot någon annan, så blir det inte kul för mitt barn.
Att veta att ens barn utsätts för mobbning tär på en, understryker föräldern.
– Man blir ledsen och man är hela tiden orolig för att något ska hända. Det sliter på barnet och alla som finns runtomkring barnet.
Enligt en rapport från mars 2020, som Suicide Zero tog fram tillsammans med Kairos Future, är mobbningen en av faktorerna som förvärrar den psykiska ohälsan bland barn.
“Mobbningen har ökat”
I rapporten står det att allt fler känner sig otrygga i skolan i dagens samhälle.
”En anledning till detta är rädslan över att bli fysiskt och psykosocialt utsatt. Mobbningen bland barn och unga i skolan har ökat, och det är framför allt den direkta fysiska mobbningen som har gått upp.”
”Till exempel säger barn och unga att de blir slagna eller puttade, och det har till och med skett en ökning bland barn och unga som säger att de är rädda för andra i skolan. Enligt kuratorer finns det elever som vägrar byta om till gympalektionen, för att de är rädda att klasskamraterna ska smygfota dem i omklädningsrummet. En undersökning från Friends visar också att 18 procent av eleverna i årskurserna 3–6 och 12 procent i årskurserna 6–9 anser att omklädningsrummet på skolan är en otrygg plats”, står det i rapporten.
Värst bland flickor
I Folkhälsomyndighetens rapport ”Skolbarns hälsovanor” framgår det att mobbningen har ökat i alla åldrar (11, 13 och 15 år). Värst är det bland flickor i 11- och 13-årsåldern. Där säger 10 procent att de är utsatta för mobbning.
”Trots den negativa statistiken kring skolan anser 70 procent av tillfrågade föräldrar i Kairos Futures enkät att deras barn trivs i skolan. Bara 5 procent säger att deras barn är utsatta för mobbning i skolan, en bra bit under vad barnen själva säger, vilket visar på att föräldrar underskattar hur illa det är ställt i skolan för många barn idag. Samtidigt kommer skolan och press i samband med den upp som några av de största anledningarna till barns psykiska ohälsa enligt föräldrarna. Det verkar alltså finnas en viss diskrepans mellan vad barnen säger om sin upplevelse av skolan och hur föräldrarna ser det”, står det i rapporten från Suicide Zero.
Klasskillnaderna förvärrar problemet
Klasskillnaderna i Sverige, som bara har blivit större sedan 1980 då vårt land var det jämlikaste landet i världen, är också en faktor som påverkar ökningen av den psykiska ohälsan, fastslår rapportmakarna.
”Bland vuxna har flera studier påvisat att socioekonomiska förhållanden (klassklyftor, reds. anm) som låg lön, kort skolgång, låg utbildning samt svag och osäker ekonomi är riskfaktorer med starkt ökad koppling till förekomsten av suicid (självmord). Effekten av socioekonomisk klass stannar dock inte vid de vuxna, utan ökar även riskerna för självmord bland barn och unga. Självmordstalen för dem som växer upp eller växt upp med lägre socioekonomisk status eller i socioekonomiskt utsatta områden är alltså högre än för andra barn. Dessa grupper av unga ärver också i stor utsträckning en utsatt socioekonomisk situation och i vuxenlivet ökad suicidrisk”, står det i rapporten.
Rapportförfattarna konstaterar dessutom att det är viktigt att människor i så stor utsträckning som möjligt får chansen att utbilda sig och komma in på arbetsmarknaden – för att motverka utanförskap i samhället.
FAKTA / SJÄLVMORD BLAND BARN OCH UNGDOMAR
Enligt en rapport från mars 2020, som Suicide Zero tog fram tillsammans med det internationella konsult- och analysföretaget Kairos Future, har självmorden bland barn och ungdomar, både flickor och pojkar, ökat med närmare en procent per år under hela 2000-talet.
Varje år vårdas fler än 5 000 barn och ungdomar, upp till 24 år, för självmordsförsök i vårt land. Omkring 160 av dessa, tre per vecka, dör varje år i självmord.
Fler än 50 000 barn och ungdomar har årligen tankar på att avsluta sina liv.
Under det senaste decenniet har drygt 1 600 barn och ungdomar, upp till 24 år, dött i självmord.
Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland flickor i åldrarna 15–19 år och den näst vanligaste bland pojkar i samma åldersspann.
ARKIVFOTO
FREEPIK (Barnen på bilden har ingen koppling till innehållet i artikeln)
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.