INSÄNDARE
Min pappa, med begynnande demens, har hemtjänst.
Han flyttade från eget hus för ett år sen till lägenhet, för han klarade sig inte själv.
Så jag, hans dotter, har sedan flera år tillbaka, då min mamma gick bort, hjälpt honom med mat, städning, ekonomi, myndighetskontakter, med mera.
Förra året blev han dålig.
Jag ordnade hemtjänst, så de kommer fyra gånger per dag för att se till honom.
Samtidigt ska de städa, tvätta och se till att det är ordning i hemmet.
Han betalar maxtaxa.
Jag sköter fortfarande hans räkningar och handling, främst för att få umgås.
Jag får lägga en halvtimma på att röja upp hos honom, det står mat, mjölkpaket, snytpapper, pålägg och smör framme.
Han lägger smutstvätt överallt, med mera.
Obäddad säng, trasiga lakan…
En del som tvättar åt honom ställer bara in tvättkorgen och räknar med att någon bäddar i sängen eller lägger in i garderob.
Upprepade gånger har han legat utan lakan och påslakan tills jag gjort iordning.
“Ett fåtal gör det”
Min känsla är att om de gör det absolut viktigaste, och inget annat, så har de mer egentid tills de ska till nästa brukare.
Inte alla, men en del.
Har själv sett många sitta utanför vid bord och stolar med telefoner i högsta hugg.
“Samtidigt är de bästa jag träffat inte svenskfödda utan en del kan språket och är helt underbara”
Och tyvärr har han väldigt svårt att förstå eller göra sig förstådd ibland då språket inte är bra svenska.
Samtidigt är de bästa jag träffat inte svenskfödda utan en del kan språket och är helt underbara.
Men det är alldeles för många olika personalpersoner på en brukare och det blir väldigt förvirrande för en dement äldre och har man samtidigt svårt att förstå varandra blir det mycket missförstånd.
EN DOTTER
FOTO
FREEPIK
