LÖRDAGSKRÖNIKAN
Nu sätts vi på prov – kan vi ta ansvar?
Cirkus Sverige rullar vidare…
Jag hänger inte riktigt med i svängarna när det gäller Coronastrategin i vårt avlånga land.
”När det är presskonferenser kan det bli lite hur som helst med beslut och rekommendationer, inte sällan blir man ganska förundrad”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
När det är presskonferenser kan det bli lite hur som helst med beslut och rekommendationer, inte sällan blir man ganska förundrad.
Ena dagen är smittspridningen värre än någonsin och hårda restriktioner, nästa är det ett ljusare läge och lättnader – fast inte överallt.
Nu ser och läser jag inte alla nyheter, man har ju blivit lite avtrubbad, men det känns som om styrningen är mer än en aning vag.
”Tveksam”
Den strategi som Sverige valde förra våren har ju visat sig vara… tveksam. Det ska erkännas att jag tillhörde dem som nog trodde att vi gjorde rätt, men det har ju visat sig att så var inte fallet.
Tanken var kanske rätt på sätt och vis, men strategin avslöjade också än större brister i den välfärd vi säger oss ha, jag tänker inte minst på äldrevården.
När den andra vågen dök upp i höstas, tänkte man att vi nog hade lärt oss av det vi gjorde i våras.
Att vi skulle vara snabbare med att vidta åtgärder.
Men nej.
Återigen kändes det som vi istället för att agera i tid, reagerade på det som redan skett – liiiite för sent.
Eftersom jag jobbar i skolans värld så är det ju saker som rör just den verksamheten som man snappar upp lättast.
I höstas gick alla gymnasieskolor i landet över till distansundervisning en bit in i december och högstadiet precis före jul.
Det skulle man gjort redan i samband med höstlovet enligt min mening.
I början av pandemin var jag ganska negativ till att övergå till distansundervisning, men med vårens erfarenheter och hur smittspridningen såg ut i Sverige under senhösten så är jag av den meningen att beslutet borde kommit betydligt tidigare den här gången, även om en skolstängning medför en del bekymmer av olika slag.
Högstadielärare är utsatta
Ungdomar blir inte sjuka i någon större omfattning, men sprider smitta gör de.
Ungdomar har ofta ganska stor umgängeskrets, de träffas och fikar, de åker buss till närliggande orter där de går i skolan, inte minst i vårt avlånga län.
Till saken hör att en färsk undersökning visar att just högstadielärare tillhör en av de yrkesgrupper som är värst drabbade av corona.
Därför blev jag och flertalet av mina kollegor väldigt förvånade när man nu i veckan lättade på rekommendationerna för högstadium och gymnasieskola och överlät på regioner och kommuner att mer eller mindre själva besluta om hur de ska göra.
”Rimmar illa”
Tanken är nu att vi successivt ska övergå till närundervisning igen som det så vackert heter.
I min värld rimmar det illa när vi här i Kalmar län just nu har lika många patienter som kräver intensivvård som vi hade i april-maj när läget var som mest kritiskt, allt enligt statistik från SVT.
Jag var nästan övertygad om att man skulle förlänga de tidigare rekommendationerna fram till sportlovet, alltså vecka 8 här i länet.
”Gick det inte lite för fort nu?”
THOMAS WENNERKLINT
Gick det inte lite för fort nu?
Vi hade alltså högstadieskolorna stängda i två veckor, var det ens mödan värt?
Och samtidigt så håller man fast vid de hårda restriktionerna för krogarna. Jag kan köpa att de blir förbannade i det här läget.
Hur som helst vilar det ett tungt ansvar på kommunerna när de nu långsamt ska återgå till normal undervisning och redan nu ser vi hur det skiljer sig mellan Kalmar läns kommuner.
En del öppnar upp högstadieskolorna helt, de flesta successivt med växelvis distans- och närundervisning.
Hur som helst blir det mer folk i skolornas lokaler återigen och att hålla avstånd är inte det lättaste – åtminstone inte på en högstadieskola, det tror jag de flesta inser.
Oskarshamn, ett bra exempel
Jag håller tummarna för att vi om några veckor slipper en återgång till distans på heltid på grund av att smittspridningen ökat igen.
I Oskarshamn fattade bildningschef Lotta Lindgren, efter samråd med smittskyddsläkaren i Kalmar län, ett beslut redan innan lättnaderna i rekommendationerna.
Högstadiet och gymnasiet fortsätter på distans till den 7 februari och orsaken var förstås den höga smittspridningen i kommunen.
Se där ett bra exempel på att agera och inte vänta och se vilka beslut som eventuellt kommer från högre ort.
Självklart förstår jag att det är ett hårt tryck från olika håll på att lätta på restriktionerna, vi vill ju ha det ”som vanligt”.
Vi kan ju ta ansvar själva.
Eller kan vi det?
Jag är tveksam.
Under sommaren och hösten såg vi otaliga exempel på att vi väldigt lätt glömmer.
Det var stora folksamlingar, trängsel och stora fester.
Så gick det som det gick, vi hade tröttnat, slappnade av och så var smittspridningen igång igen.
Det räcker ju att gå ut och handla.
Visst, de flesta går in ensamma i butiken och håller avstånd, men andra har med hela familjen med barn som springer omkring okontrollerat.
När det nu lättas lite på restriktioner tolkas detta av många som att situationen är avsevärt mycket bättre, det hjälper inte att myndigheterna fortsatt påpekar att ”läget är allvarligt”.
”Måååååste nog åka”
Jag har alltid varit av den meningen att folk minsann kan tänka själva, men tyvärr blir man alltför ofta motbevisad.
Nu bävar jag för hur det kommer att bli under sportlovet.
Då måååååste nog många åka till fjällen och åka skidor.
Vi får väl se hur det blir med smittspridningen efter det.
Eget ansvar är ju bra, men kan vi ta det?
Jag hoppas, men ibland är det som de sa till oss värnpliktiga på kustjägarutbildningen: ”Förtroende är bra, kontroll är bättre”.
Som vanligt så får vi ju facit vad det lider.
Våra grannländer har ju dock redan visat att de kan hantera situationen bättre än vad vi gjort.
Vi svenskar tror ju dock att vi är ganska bra på det mesta och att världen ser oss som ett gott exempel på väldigt mycket.
Den självbilden har vi fått revidera kraftigt de senaste åren när omvärlden alltmer förundrat ser på och frågar sig vad vi håller på med.
Själv har jag alltid trott att organisation och ordning och reda – det är vi bra på.
”Orkar vi?”
Men det är ju bara att se hur fint det går med vaccinationerna i landet.
Inte precis sinnebilden av ordning och reda…
Orkar vi hålla ut, orkar vi hålla avstånd?
Kan vi alla, var och en, ta ansvar?
Vi får se.
Ta hand om varandra och ha en fortsatt skön helg.
/Thomas
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
