LÖRDAGSKRÖNIKAN
Och det hände sig vid den tiden att från statsminister Löfven, Folkhälsomyndigheten och MSB utgick ett påbud att hela Sverige skulle informeras…
Restriktioner och förhållningsregler – sunt förnuft. Hur svårt kan det vara?
I måndags kom det – sms:et – vilken antiklimax. Vad var det bra för? Visade det på handlingskraft från de styrande?
”Egentligen var det en hänvisning att gå in på en hemsida och läsa samma information som vi kunnat höra rätt länge nu. Dessutom saknades det en länk i sms:et”
THOMAS WENNERKLINT
Nej, tyvärr föll detta krafttag platt till marken, det kändes rentav som ett patetiskt försök.
Egentligen var det en hänvisning att gå in på en hemsida och läsa samma information som vi kunnat höra rätt länge nu. Dessutom saknades det en länk i sms:et.
”Ganska onödigt”
Jodå, jag förstår tanken på ett sätt, men nä – så här i efterhand var det ganska onödigt.
Pandemin fortsätter att hemsöka världen och dominera nyheterna på ett eftertryckligt sätt. Det är till och med så man kan börja få för sig att det inte längre sker några våldsbrott i Sverige när man ser på Nyheterna. Det enda man får sig till livs är ”Fyra nyanser av Corona” eller ”Fifty shades of Covid-19”.
Men självklart är det inte så bra, det är bara det att pandemin överskuggar allt just nu – förvisso med all rätt. Egentligen är det ganska intressant hur ett virus kan sätta allt det ”normala” mer eller mindre ur spel.
I våras trodde jag nog att Sveriges strategi för att hantera corona var ganska bra, men den åsikten har jag fått revidera. Uppenbarligen har vi ju inte lyckats speciellt väl alls – det är ju bara att jämföra med våra nordiska grannländer.
”Trängsel lite varstans”
Om vi återvänder till det berömda sms:et så är det ju tydligt ändå att en hel del människor inte har läst eller av andra anledningar känner att de inte bör omfattas av restriktionerna.
Det finns ju tydliga och alltför många exempel på att en del av befolkningen inte tar det hela på tillräckligt stort allvar. Det är trängsel lite varstans och det ska resas både inom landet och helst utomlands – som om det är en mänsklig rättighet att få åka på solresor varje år.
Det verkar som om budskapet inte når fram till alla hur mycket myndigheterna och sjukvården än informerar och bönar och ber att vi ska sköta oss.
Hur svårt kan det vara?
Men det stora misslyckandet är ändå hur situationen blev och fortfarande till stor del är på våra äldreboenden. Vi lyckades inte skydda de äldre – det konstaterade coronakommissionen i ett delbetänkande till sin rapport häromdagen.
Man pekar på strukturella brister som funnits innan pandemin, samtidigt som insatser kommit försent och varit otillräckliga när väl pandemin brutit ut.
– Ansvaret delas av myndigheter, kommuner och privata utförare men med regeringen och tidigare regeringar som ytterst ansvariga, menar kommissionens ordförande Mats Melin.
– Regeringen styr riket och därför vilar det yttersta ansvaret på denna regering och tidigare regeringar, som har känt till de här bristerna. Regeringen borde ha vidtagit sådana åtgärder att äldreomsorgen då hade stått bättre rustad inför pandemin.
Det saknades en nationell överblick över kommunernas beredskap när smittspridningen tog fart, något som det tog de statliga myndigheterna alltför lång tid att skaffa sig.
”Det är många det”
Enligt Socialstyrelsens statistik för perioden 1 mars till 23 november hade 3 002 personer som bodde på äldreboende och 1 696 personer med hemtjänst avlidit i covid-19.
Det är många det.
Kommissionen pekar ut en rad åtgärder som behöver vidtas. Det handlar bland annat om förändringar i bemanning, som till exempel färre antal timanställda och högre medicinsk kompetens, större tillgång till sjuksköterskor på boenden och mer medicinsk utrustning på plats.
– Ambitionsnivån måste höjas, kompetensen inom omsorgsarbetet måste höjas, säger Mats Melin.
Just det här sista har jag varit inne på i tidigare krönikor. Det får inte snålas på äldreomsorgen, vi måste ta hand om dem som faktiskt har byggt det här landet på ett värdigt och kompetent sätt. Det handlar inte om en förvaring i väntan på döden, man ska kunna leva ett rikt liv även om man är gammal – oavsett om man bor på ett äldreboende eller har hemtjänst.
”Tyvärr är ju välfärden ett område där man ser att man kan spara mycket pengar och vi vet att många kommuner runt om i landet går på knäna”
Tyvärr är ju välfärden ett område där man ser att man kan spara mycket pengar och vi vet att många kommuner runt om i landet går på knäna.
Men det duger inte.
”Vi blir alla äldre”
Ambitionsnivån måste höjas – se till att utbilda personal, ge personalen den lön och den uppskattning de förtjänar. Att ta hand om våra äldre är ett av de viktigaste yrkena vi har. Se till att folk söker sig till detta yrke, se till att de orkar stanna kvar. Se till att de får tid att utföra sitt jobb utan stress.
Och ja det kostar – men det betalar jag gärna skatt till!
Vi blir alla äldre.
Ta hand om er därute. Vi hörs om en vecka.
/Thomas
TEXT
THOMAS WENNERKLINT
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
