INSÄNDARE
Det svenska språket håller på att utarmas.
Jag ser det bland ungdomarna, jag ser det till och med i journalistiken.
För tillfället hakar jag upp mig på Luicasången: ”Jord som sol förlät” sjunger man.
För mig låter det mycket ologiskt.
För vad ska solen förlåta jorden?
Låter det inte mer logiskt att sjunga förgät nu i denna tid före vinterdagjämningen när dagarna blir allt mörkare, men det är tydligen ett förgätet ord som trillat bort från vår vokabulär.
Förgäta betyder glömma och i dessa tider har solen verkligen glömt jorden.
Betydligt mer logiskt.
Luciasången riskerar annars att bli som Martin Ljungs barnvisa om skogen som är full av lingonben.
En visa som han själv säger är utan rim och reson för barnen lyssnar ändå inte.
Jag får väl göra som barnen så störs jag inte.
Språkpolisen
