LÖRDAGSKRÖNIKAN
”Det är mörkt nu – men det blir ljusare igen”
Den välkända strofen från Triads ”Tänd ett ljus” känner nog de flesta igen vid det här laget. Den är väl en av de mest spelade jullåtarna.
Och nog tänder vi ljus alltid.
Som jag var inne på för några veckor sedan så lyser nu mängder av ljuskreationer upp Oskarshamn.
Det är vackert att titta på när man är ute och går på kvällarna eller när man kör bil genom stan.
Men jag saknar det som verkligen lyser upp – snön.
”Det hade varit perfekt med ett par grader kallt och lite lagom med snö”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Det hade varit perfekt med ett par grader kallt och lite lagom med snö.
Så härligt med lite knirr och knarr under skorna när man är ute.
En solig vinterdag med blå himmel och vindstilla i ett magiskt vinterlandskap är bland det bästa som finns.
November i december
Men december har hittills varit ett enda långt novembermörker.
Det var någon som sa att det inte hade varit en enda soltimme så här långt in i julmånaden.
Tyvärr känns det helt rimligt.
De senaste dagarna har det knappt varit ljust alls på dagarna.
Dessutom regnar det en hel del…
Apropå mörker så har jag min namnsdag på årets mörkaste dag, den 21 december.
Det säger kanske en del om min personlighet…
Påminner om Helsingborg
Den rådande väderleken påminner dock en hel del om min hemstad Helsingborg i november; duggregn och dis – ibland regn på tvären.
Det är väl bara den hårda blåsten från nordväst som saknas.
Nästan hela 2020 har varit ett novembermörker i många avseenden. Pandemin har sannerligen präglat det här året och på ett eller annat sätt, i stort och smått påverkat oss alla.
Restauranger och företag har fått ekonomiska bekymmer, vården och vårdpersonalen har varit och är överbelastad, det är besöksförbud på våra äldreboenden, människor blir av med jobbet, idrotten (förutom elitidrott) är satt på paus nu igen, alla gymnasieskolor och en del grundskolor har gått över till distans för andra gången i år.
Listan är lång.
Men värst är ändå att man tappar den sociala samvaron nu när man inte ska träffas mer än nödvändigt.
”Inte en vanlig jul”
Familjer och vänner är ju ofta utspridda över hela landet och det blir mycket ackumulerad saknad som kommer att kännas än mer påtaglig för många under de kommande helgerna.
Det är inte ett vanligt år och det kommer inte att bli en vanlig jul heller, men vi får hjälpas åt så gott vi kan.
För egen del vet jag inte heller riktigt vad det blir av julfirandet.
Enligt traditionen firas julen i Skåne och Helsingborg…
För några dagar sedan så tog man upp Helsingborg på nyheterna som den stad som hade flest nya coronafall per 100 000 invånare.
Enligt någon kommunrepresentant så var Helsingborgarna ”lite för mycket ute och rörde på sig”.
Fritt översatt betyder det ju att man inte respekterar de restriktioner som finns fullt ut. Det är för mycket trängsel i köpcentrum och butiker till exempel.
Det där gäller ju inte bara i Helsingborg, vi ser tydliga exempel överallt runt omkring oss på att man har svårt att hålla uppe koncentrationen kring avstånd och hänsyn.
Nedstämda pingviner
Det är inte bara vi människor som lider av mindre kontakt med andra. Hörde på radion om en djurpark någonstans i England där pingvinerna blivit rejält nedstämda när det inte kommit några besökare på länge.
Man löste problemet med att låta pingvinerna få se på film, företrädesvis julfilmer. Det hjälper tydligen och pingvinerna har blivit gladare. Tydligen är filmen ”Elf” med Will Ferrel pingvinernas absoluta favorit.
En både lite rolig och lite ledsam nyhet.
Varken ”Elf” eller Ferrel tillhör någon av mina favoriter, men någon annan film kan kanske duga istället.
Sedan är det ju trots allt så att efter min namnsdag så går vi mot ljusare tider, det är ju helt klart – både vad det gäller den ljusa tiden på dygnet och corona.
”Vaccinering är ju snart på gång i Sverige och det ska bli spännande att se hur detta ska distribueras och lösas praktiskt”
THOMAS WENNERKLINT
Vaccinering är ju snart på gång i Sverige och det ska bli spännande att se hur detta ska distribueras och lösas praktiskt.
Fast jag är egentligen inte orolig över att de logistiska problemen ska undvikas, det där är vi bra på i Sverige – att organisera. Jag tror förresten att vi är inofficiella världsmästare på att stå i kö. Vi har ju tränat sedan barnsben.
Så vi är på väg mot bättre tider igen, men frågan är när.
Vi har dåligt med tålamod och vill att allt ska bli som förr.
Frågan är om det blir just som förr, eller om det nya ”normala” blir annorlunda och kanske bättre än förut.
”Antagligen inte”
Har vi kanske lärt oss ta mer hänsyn till våra medmänniskor, att inte alltid ta allting för givet och att livet inte bara är enkelt.
Kanske har vi blivit lite, lite klokare.
Fast antagligen inte.
Fortsätt ta hand om varandra och fortsätt håll avstånd!
Gör som Triad sjunger – ”Tänd ett ljus”
Det ska jag göra.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Thomas
TEXT
THOMAS WENNERKLINT
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
