OSKARSHAMN
Han har varit med ett tag nu, den gode Kent Niklasson, men han tycker fortfarande att fotboll är det roligaste som finns. Nu byter han division fem och Fårbo FF mot Ruda IF i division fyra.
– Det blir en ny utmaning och det känns väldigt inspirerande, säger Niklasson när Oskarshamns-Nytt ringer upp honom.
Rutinerade Kent Niklasson har tränat många klubbar i närområdet och för ett tag sedan presenterades han som ny tränare i Ruda IF efter Thobias ”Theo” Eriksson. Oskarshamns-Nytt ringde upp honom och det blev ett långt samtal.
Du kände dig inte färdig med fotbollen?
– Nej, det är klart att man måste sluta någon dag, men där är vi inte än. Att vara tränare är upp och ner, ibland är det tungt och jobbigt, men när man kan bygga upp något, har folk som tränar och man jobbar med utveckling och målsättningar – då är det fantastiskt kul.
“Det sägs ju att det bästa är att spela, men det näst bästa är att vara tränare och det håller jag med om”
KENT NIKLASSON, FOTBOLLSTRÄNARE
Vad är det som driver dig att fortsätta?
– Jag tycker om fotboll i stort, det är en sport där man måste ha huvudet med sig, man kan påverka mycket genom taktiska drag och att anpassa saker beroende på motstånd och för att få ut max av spelartruppen. När man lyckas är det en svårslagen känsla.
– Det sägs ju att det bästa är att spela, men det näst bästa är att vara tränare och det håller jag med om.
Vem är du som tränare, har du några käpphästar?
-– ag tycker det är viktigt att man har en trygghet i försvarsarbetet, då får du en grund att stå på. Helst vill man ju spela ihop en backlinje ordentligt så alla känner varandra och vet sina roller, en kontinuitet är viktigt. Om man får kontinuitet så lär sig spelarna att känna igen specifika situationer som uppstår i alla matcher och lösa dem bättre och bättre.
– Det är också skönt att veta att man inte behöver göra en massa mål framåt för att vinna en match. När man gör mål ska man känna att ”nu blir det svårt för motståndarna”.
– Sedan är det klart att man kanske vill ha ett ordentligt bollinnehav, men det bygger ju också på att man gör något av det, alltså att man skapar målchanser. Ligger man under med 2-0 och har bollen åttio procent av tiden, men inte skapar något är det ju meningslöst.
Så en fotboll med trygghet i backlinjen, ett stort bollinnehav som resulterar i många målchanser, det låter som ett lag jag skulle vilja se.
– Haha, ja, men min son, Viktor, brukar säga ”du är en sån där tränare som skiter i hur det ser ut, bara ni vinner”.
Du har varit med länge – är det skillnad på fotbollen idag och när du själv spelade?
– Idag är det ett högre tempo, det är betydligt fler maxlöpningar. Man jobbar ju mer med att få med även backarna i anfallsspelet så idag måste man vara oerhört bra tränad för att hänga med – även i lägre divisioner. Annars går det inte.
– Fotbollen har ju som alla idrotter utvecklats och förändrats men jag tror att de spelare som var bra förr i tiden hade varit bra idag också. Så det här med att jämföra spelare från olika tider är ganska ointressant.
Det pratas om att attityden hos de yngre generationerna med spelare är mer av ”jaget före laget” än det som alltid gällde förut ”laget före jaget”. Är det något du känner igen?
– Jag tycker att hela samhället går mot mer individualism, det gäller att ta för sig om man ska komma någonstans. Inom fotbollen så säger alla att de är lagspelare, men när de kommer till kritan är det inte alltid så.
– Begreppet vinnarskalle är också något alla använder, gärna om sig själva, men vet man verkligen vad det betyder. Vad är man beredd att offra. Vad händer om man blir bänkad? Biter man ihop eller tjurar man ihop?
Hur får man en samsyn i ett lag kring det här?
– Det kan vara svårt. Men att ha en dialog med spelare som inte får spela så mycket och ge dem en förklaring är viktigt.
– Sedan är det lättare om man har en grupp på säg 18 man som är ungefär jämnbra, då får du en konkurrenssituation och kan träna på ganska hårt för att så att säga ”sålla agnarna från vetet”. Det ger sig vilka som blir startspelare och det blir en enklare diskussion.
Du lämnar Fårbo nu, var det aktuellt att vara kvar?
– Ja, det var det helt klart, det är en fin klubb med bra ledare och fina föreningsmänniskor och jag önskar dem all lycka i framtiden, men när Ruda hörde av sig kändes det som en inspirerande utmaning.
– Dessutom hade jag bara ett ettårskontrakt i Fårbo så det var inget konstigt. Jag brukar bara skriva ettårskontrakt, då kan man känna efter om man trivs med varandra och då är det ju inga problem med en fortsättning, annars låser man kanske upp sig.
Har du haft koll på Ruda i år?
– Ja, man är ju fotbollsintresserad över lag så jag har följt deras framfart i fyran. Inför sista omgången hade de ju chans på kval, men det förutsatte ju både att de skulle vinna sin egen match och att konkurrenten om kvalplatsen skulle förlora mot tabelljumbon. Det sistnämnda verkade ju inte så troligt och sedan gjorde Ruda en rätt slätstruken insats och förlorade. Efteråt visade det ju sig att en vinst hade räckt, men jag tror det mentala spökade för många, man trodde nog inte på att det andra resultatet skulle gå deras väg.
– Men sammantaget gjorde Ruda en riktigt stark säsong som nykomling i fyran.
Känner du till några av spelarna?
– Ja, det är inte helt blankt där. Till exempel hade jag Emil Almqvist och Jonathan Nilsson när jag var i Högsby. Johan Rannemalm som inte spelat i år, men som finns med runt laget och som även är en del av sportgruppen hade jag också i Högsby på slutet.
“Det känns mycket inspirerande att ha det här uppdraget framför sig”
KENT NIKLASSON
– Men vad jag förstått så är det en talangfull och träningsvillig spelargrupp som vill utvecklas och det är bra förutsättningar. Jag har inte träffat dem än, men det finns ett möte inplanerat, sedan återstår det att se hur det blir med det med tanke på smittspridningen. Det kanske får skjutas på framtiden.
– Men det känns mycket inspirerande att ha det här uppdraget framför sig och det ska bli kul att sätta igång, dra upp riktlinjer och sätta upp målsättningar tillsammans med spelarna.
Vi får hoppas att det kan bli en mer normal säsong nästa år.
– Ja, det får vi verkligen göra. I år var det en knepig säsong, komprimerad och med bara enkelmöten. Det var inte optimalt.
– Framförallt vill vi ha tillbaka publiken runt fotbollsplanen.
Då får jag önska dig lycka till i Ruda och så hörs vi till våren!
-Tack så mycket, och ja det gör vi!
TEXT
THOMAS WENNERKLINT
FOTO
CONNY BLOMANDER
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
