FREDAGSKRÖNIKAN
Frölunda har äntligen tagit ett beslut om att plocka bort indianen från sitt varumärke.
Vissa tycker att indianen är hedrande.
Ursprungsbefolkningen i Amerika håller uppenbarligen inte med om det.
Och det är ursprungsinvånarna i Amerika som man ska lyssna på. Ordet “indian” är för övrigt nedsättande i sammanhanget. Det var imperialisterna i Europa som använde ordet indian. Ursprungsinvånarna har helt andra namn på sig själva. Använd dem istället…
Nä, Frölunda borde damma av det gamla fina märket som klubben hade innan man plockade in indianen för 25 år sedan.
Här är märket som jag syftar på:
Det gamla märket är tydligt, och i mina ögon, snyggt.
Kopplingen till Göteborg går för övrigt inte att missa, vilket givetvis är bra. Göteborg har bara ett hockeylag, som är värt att nämnas, och då ska det lyftas fram ordentligt i klubbmärket.
Jag tycker att det är bra att Frölunda plockar bort indianen. Ja, jag vet att Frölunda har kallats för “Vilda Västern”. Men det betyder inte att det är en bra idé att ha en indian som symbol.
Det vore mer logiskt att ha Kålle & Ada…
Det tidigare märket plockades fram då Frölunda Hockey lämnade moderföreningen Frölunda.
Frölundas fotbollslag, som har lirat i allsvenskan under ett flertal säsonger, har således ett helt eget märke.
“Får gåshud”
Varför är jag så engagerad i detta?
Jo, jag började hålla på Frölunda Hockey i slutet av 80-talet. Jag får gåshud när jag tänker på min allra första elitseriematch på läktarplats.
Året var 1989. Frölunda, som var nykomling i elitserien, skulle möta giganten Färjestad på hemmais.
Alla experter var överens om att Färjestad skulle köra över Frölunda.
Vad hände?
Ja, det var Frölunda som vann med 4-1.
Inför 12 573 betalande åskådare i ett knökfullt Scandinavium.
Be-Si-Ca-kedjan (som den döptes till i Expressen dagen därpå) med Peter Berndtsson, Arto Sirviö och Patrik Carnbäck spelade drömhockey och fixade segern.
Stämningen i “Den Magiska Arenan” (som Scandinavium kallas) var obeskrivlig. På den här tiden bestod publiken mestadels av röststark arbetarklass. Många arbetare från Volvo, förstås.
“Fröööööööölundaaaaaa”
Herregud vilket tryck det var!
Tänk er själva hur det låter när drygt 12 000 människor vrålar “FRÖLUNDA, klapp-klapp-klapp, FRÖLUNDA, klapp-klapp-klapp, FRÖLUNDA, klapp-klapp-klapp…”
Eller en annan variant: “Fröööööööölundaaaaaa”, “Fröööööööölundaaaaaa”, “Fröööööööölundaaaaaa….”
Eller när målvakten Håkan Algotsson hyllades: “Algot”, klapp-klapp-klapp, “Algot”, klapp-klapp-klapp, “Algot”, klapp-klapp-klapp…”
Några år senare blev slipsnissarna på hockeyläktarna fler och fler. Och sedan blev de ännu fler. Och stämningen i Scandinavium i Göteborg var inte längre densamma. Långt därifrån.
Nej, jag skulle vilja ha en tidsmaskin. Då skulle jag åka tillbaka till 80-talet. Och köpa ett årskort till Frölundas matcher i “Kålleseum” (ytterligare ett smeknamn på arenan, kärt barn har många namn).
1980 vore optimalt. På alla sätt, nästintill. Sverige har aldrig varit så jämlikt som det var då.
Hoppas att vi hittar tillbaka till 80-talet en dag…
HV71 Blue Bulls
90-talet vill jag inte åka tillbaka till. Neddragningar, hög arbetslöshet och töntiga smeknamn inom hockeyns värld. Förutom Frölunda Indians tvingades vi exempelvis se löjliga vargar i Färjestad, en rytande björn i Luleå, en örn i Oskarshamn och den pinsammaste av dem alla: HV71 Blue Bulls…
Vad är det för fel på att enbart heta Färjestads BK, HV71, Frölunda HC, Djurgårdens IF, IK Oskarshamn och så vidare?
Sedan tillhör jag dem som inte gillar reklamnamnen på arenorna. IK Oskarshamn ska spela i Oskarshamns ishall och HV71 ska lira i Rosenlundshallen, och så vidare…
Och varför kan inte den högsta serien få heta elitserien? Varför måste man ändra på allt hela tiden?
Det är för mycket pengar inom dagens idrott. Allt ska säljas. Till och med idrottens själ.
Ja, som sagt, ta mig tillbaka till en bättre tid…
Tillbaka till 1980. Och nej till alla negativa förändringar.
Trevlig helg!
TEXT
PETER A ROSÉN
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
