DEBATTARTIKEL
Regeringskansliets trovärdighet är i gungning – en oberoende utredning är nödvändig.
Förtroende är en av de viktigaste grundpelarna i en demokrati.
Medborgarna måste kunna lita på att regeringen och dess företrädare agerar i enlighet med lag och sanning.
Men DN:s avslöjande om att statsminister Ulf Kristerssons presschef Siri Steijer bistått den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm i att vilseleda allmänheten om en allvarlig säkerhetsskandal undergräver detta förtroende.
Det som nu behövs är en oberoende kommission som kan utreda händelsen i dess helhet och säkerställa att ansvarsutkrävande sker.
Avslöjandet visar hur Regeringskansliet aktivt deltog i att tona ner skadan av Landerholms slarv genom att sprida felaktiga uppgifter i sociala medier.
”Medveten strategi”
Det handlade inte om ett enskilt misstag eller ett missförstånd, utan om en medveten strategi för att vilseleda allmänheten.
Landerholm påstod att det endast rörde sig om ett enskilt hemligstämplat dokument, att det förvarades i ett låst skåp och att det hämtades av en medarbetare.
Uppgifter som nu visat sig vara direkt felaktiga i relation till det åtal som väckts mot honom.
Att en regering aktivt medverkar till att sprida missvisande information är en allvarlig demokratisk fråga.
Förvaltningen ska bygga på saklighet och opartiskhet, två grundläggande principer i den svenska statsförvaltningen.
När regeringen istället bidrar till att förvanska sanningen undermineras medborgarnas förtroende för den offentliga förvaltningen, och därmed för hela det demokratiska systemet.
Från ett statsvetenskapligt perspektiv rör detta avgörande principer i en demokratisk rättsstat.
En grundläggande del av det demokratiska styrelseskicket är att makthavare kan ställas till svars.
Om en statsminister och hans stab kan delta i vilseledande informationsspridning utan att möta några konsekvenser, vad säger det om vår demokratiska kultur?
Vad händer när en regering anser att den kan forma sanningen efter eget godtycke, snarare än att stå upp för transparens och ansvarsutkrävande?
”Farlig utveckling”
Det vi nu bevittnar påminner om en farlig utveckling där gränsen mellan politisk kommunikation och vilseledning suddas ut.
Om regeringen själv bidrar till att manipulera information i en så här allvarlig fråga, hur kan vi då lita på att det inte sker i andra sammanhang?
Det är nu av yttersta vikt att en oberoende kommission tillsätts för att granska hela händelseförloppet.
En sådan utredning måste ha mandat att inte bara granska Landerholms agerande, utan också hur Regeringskansliet hanterade informationen efteråt.
Vem tog besluten? Fanns det en medveten strategi för att dölja fakta? Och i så fall – vilka ska ställas till svars?
För att återupprätta förtroendet för den svenska förvaltningen räcker det inte med en intern utredning.
Det krävs en extern och oberoende granskning, ledd av experter inom säkerhet, juridik och statsvetenskap.
Utredningen måste ha full insyn i dokumentation och kommunikation, och dess slutsatser måste presenteras offentligt.
”Fel signaler”
Detta handlar i grunden om mer än ett enskilt fall av säkerhetsslarv.
Det handlar om hur regeringen hanterar sanningen och hur vi som samhälle säkerställer att makten inte missbrukas.
Sverige har historiskt sett haft en hög grad av transparens och förtroende mellan medborgare och makthavare.
Om Regeringskansliet börjar agera som en PR-maskin snarare än som en institution som värnar om demokratiska principer, då riskerar vi att förlora det som gör vårt land unikt.
Att låta detta passera utan en ordentlig granskning vore att skicka fel signaler – att makthavare kan manipulera sanningen utan konsekvenser. En demokrati förtjänar bättre än så.
Mikael Bertilsson, statsvetenskapsstuderande och samhällsdebattör
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
