SÖNDAGSKRÖNIKAN

– Och hur mår du?

– Prima liv.

Fy, så fult att ljuga!

Vem vill höra om krämpor?

Men å andra sidan vem vill höra om mina krämpor?

Hellre en snyggt förpackad vit lögn än den fula sanningen. 

Det verkar i alla fall vara den rådande meningen numer.

”Världspolitiken av idag liknar mer den galne hattmakarens tebjudning än något annat”

Caroline Andersson, krönikör

Fråga vilken politiker på toppnivå som helst.

Världspolitiken av idag liknar mer den galne hattmakarens tebjudning än något annat.

Höga på magiska svampar?

Det fabuleras och fantiseras som om hela hopen var hög på magiska svampar. 

De ljuger och hittar på likt femåringar i en sandlåda.

Ja, för sanningen omges sällan av samma sagans skimmer som en riktig rövarhistoria gör. 

Själv glömmer jag aldrig den gången jag uppenbarligen borde dragit en vals, men sa exakt som det var.

Det är nämligen fult att ljuga.

Exet och jag var bjudna på bröllop och såväl brudparet som gästerna var välutbildade och hade flotta yrkestitlar. 

Vid en av alla de festligheter som föregick själva vigseln satt några av oss inbjudna och småpratade över drinkar.

”Det var då jag gjorde bort mig”

Samtalet kom in på vad vi jobbade med.

Och det var då jag gjorde bort mig.

Enligt exet.

Runt bordet satt bland annat en dokumentärfilmare, en läkare, en affärsman och så exet och jag.

Han jobbade vid den tiden som handläggare på Försäkringskassan.

Jag hade ett vikariat som vårdbiträde på ett äldreboende.

”Värderades lägst”

Och när jag fick frågan om vad jag jobbade med sa jag som det var.

Mitt svar möttes med hummanden om hur viktig vården av de äldre är.

Men jag förstod att mitt yrke värderades lägst av alla.

Det kunde jag skaka av mig.

Människorna runt bordet var ytliga bekanta och knappt det.

Det var min dåvarande sambos reaktion som sårade.

Han berättade senare under kvällen hur pinsamt det känts för honom när jag berättat vad jag jobbade med.

”Hur i helvete kan man bli generad över det?”

Hur i helvete kan man bli generad över det?

Jag utförde då och jag utför nu uppgifter som ofta nedvärderas av de som har högre status och lön.

Vad han gör numera har jag ingen aning om.

Men är han kvar som handläggare på Försäkringskassan gissar jag att han möts av åtskilligt mer ilska och frustration på en dag än jag gjort på tio år som städerska.

Jobbar som städerska

Och, ja jag jobbar som städerska.

Inte som lokalvårdare eller ytunderhållare. 

Städerska (ytunderhållare är ett eget ord, men i dessa tider av påhitt kan väl ett nytt ord komma bra till pass).

Och om någon undrar.

Varje ord jag skrivit är sant.

För det är fult att ljuga.