SÖNDAGSKRÖNIKAN
”Nu är det vinter och skidan den slinter…”
Nej, jag åker inte skidor, inte skridskor heller.
Men i sällskap med Nisse ställer jag motvilligt upp i vad som skulle kunna liknas vid skridskoslalom.
Inte en OS-gren, men den har potential att bli det.
Enkelt uttryckt går den ut på att så fort det går avverka så många snödrivor som möjligt till höger och vänster av valfri väg.
Fristil är det som gäller och ingen diskas för snedsteg eller genvägar i vägrenen.
Extra poäng utdelas för oväntade inbromsningar resulterande i att matte hamnar på ändan i snön.
Men extra poäng kan också fås för jagande och fångande av höstlöv eller utskällningar av snögubbar.
Poängavdrag
Lyckas matte stå på benen blir det givetvis poängavdrag.
Nej, att rasta en ung hanhund med hormoner som går på högvarv är alltid lite värre vintertid.
Det som irriterar när det är barmark framkallar lätt panik när valpen drar och isen ger en extra skjuts under skorna.
Snön och isen ger oss båda bekymmer, men av olika slag.
I Nisses fall innebär snön att alla frestande dofter ligger dolda och måste grävas fram.
Och emellanåt far han fram likt Bambi på hal is när tassarna inte får fäste på den frusna asfalten.
För mig som är en uttalad vårvurmare är vintern vackrast sedd från insidan av vår lägenhet.
”Ge mig knoppande kvistar”
Att halka runt på stela ben trots broddar under sulorna och knyta bajspåsar med stelfrusna fingrar förhöjer inte heller mitt humör.
Låt mig snarast slippa reflexsele, broddar och varma vantar.
Ge mig snarast knoppande kvistar och spirande snödroppar.
I väntan på nästa krönika hoppas jag ni njuter i fulla drag av vintern på det sätt som passar er bäst.
Inomhus eller utomhus.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.