KRÖNIKA
Sänk pensionsåldern, höj pensionen!
Som pensionär kan jag inte säga att jag ser den svenska verkligheten speciellt ofta.
Det händer dock och jag konstaterar att jag är glad att jag hann gå i pension innan den verkligheten hann ikapp mig.
Vad är otryggast?
Jag vet inte vad som är värst och otryggast idag. Att jobba med gigjobb utan fasta arbetstider eller att vara fast anställd (vad nu det sistnämnda innebär idag).
Jag jobbade i Göteborgs hamn i nio månader.
Jag hade en så kallad blixtbricka. Den tidens gigjobb.
Jag hade bara en så kallad fyrsiffrig bricka.
Målsättningen var att jag skulle få en femsiffrig bricka så att jag skulle ligga bättre till i kösystemet.
Tyvärr hamnade jag på slutet i en svacka där det inte fanns jobb för de fyrsiffriga och gick i nästan fem veckor utan arbete. Då tog jag ett fast arbete igen.
“Passade mig bättre
Hade jag hunnit få femsiffrigt nummer så hade jag förmodligen blivit kvar i många år. Jag tyckte att det arbetssättet passade mig bättre än en fast anställning. Hade jag jobbat som outbildad arbetare idag hade jag garanterat föredragit att gigjobba framför att vara anställd.
Ärligt talat så har jag bara haft ett jobb som jag har tyckt vara roligt. Det var äng- och beteinventeringen på Länsstyrelsen. Efter det har jag bara haft några jobb som jag inte våndades över att gå till.
Industrijobben jag levde på mina första 20 år efter avslutad skolgång var definitivt inte roliga. Blixtbrickan i hamnen var väl det som jag vantrivdes minst med och hade kunnat stå ut med.
Idag hör jag hur vänner som fortfarande arbetar och är anställda är tvungna att jobba övertid utan övertidsersättning eller utan att ens få betalt för de extra timmarna.
Något sådant existerade knappt när jag var ung. Alla skyller tydligen frekvent på personalbrist.
“Hur kan det vara personalbrist när det finns gott om arbetslösa?”
Pierre Stjernfeldt, pensionär, krönikör och fotograf
Vilket skitsnack.
Hur kan det vara personalbrist när det finns gott om arbetslösa?
Dessutom verkar ju var och varannan människa jobba med lönebidrag idag.
Apropå talet om ”Bidragssverige”.
Arbetsköparna får alltså bidrag till att anställa folk. Företag som inte har råd att anställa på svenska kollektivavtal borde lägga ner och lämna plats åt dem som har råd.
“Ren lögn”
Att påstå att jag hade separationsångest när jag gick i pension är inte bara överdrivet. Det är ren lögn.
Den enda ångest jag hade var kopplad till hur jag skulle klara ekonomin.
“Angående DCA. Att låta USA skydda oss mot krig är som att låta en alkis skydda vinkällaren”
Det gick efter många om och men och jag har ingen som helst lust att gå tillbaka till arbetslivet.
Pensionsåldern borde sänkas och pensionen höjas.
Särskilt för arbetarklassen (LO-kollektivet) som i princip lägger ner sina liv på att samhället ska fungera.
30 timmars arbetsvecka måste väl också ses som nästa realistiska mål om vi har fackföreningar värda namnet.
Då borde arbetslösheten gå ner.
Från det ena till det andra.
Angående DCA. Att låta USA skydda oss mot krig är som att låta en alkis skydda vinkällaren.
Till sist, en bild från Virstad, utanför Högsby:
Krönikör & fotograf. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
