OSKARSHAMNS KOMMUN
En pappa i Oskarshamns kommun kontaktar ON och berättar att en av hans döttrar har långt gångna självmordstankar på grund av att hon blir mobbad i skolan.
– Mobbningen har pågått under drygt 1,5 års tid, men skolan tar inte sitt ansvar. Mobbingen fortsätter och skolan tillåter det. Skolledningen har inte upprättat någon åtgärdsplan, säger han.
Han konstaterar att det var under våren 2023 som allt började – och det har eskalerat sedan i somras. Det rör sig om mycket elaka kommentarer, fula ord och klotter på skåp och toalettväggar.
Det är, enligt pappan, framför allt två tjejer som har retat dottern för att hon inte längre har någon mamma.
– “Haha, du har ingen mamma”, “det är ditt fel att din mamma inte lever” och “du ska vara glad över att du liknar din mamma, för hon var skitful”, sa de till henne, exempelvis. Det är fruktansvärt. Vissa av de fula orden vill jag inte ens ta i min mun. Du anar inte vilka ord och sjukt många händelser det har handlat om.
För omkring ett år sedan ringde den panikslagna dottern till pappan från en skoltoalett och berättade om en mobbningsincident, då hon snubblade över ett krokben och knuffades in i ett skåp.
“Inte hunnit ta tag i det”
– Jag gick till rektorn och sa att vi omgående måste ha ett möte. “Jag har inte tid nu, du får ta det med den biträdande rektorn”, svarade rektorn. “Men, snälla, är det inte du som är ansvarig? Varför lägger du över allt på den biträdande rektorn? Du får väl också ta ditt ansvar någon gång”, sa jag. Och en stund senare fanns det helt plötsligt tid. Rektorn satt med i ett konferensrum. “Har ni noterat era åtgärder fram tills nu?”, frågade jag. Men jag fick inget.
Pappan berättar vidare om ett tillfälle då dottern ringde upp och grät i telefonen. Det visade sig att hon, efter skoltid, hade mött den ena mobbarens mamma utanför en mataffär.
– Den mamman hade stått och gapat och skrikit mot mitt barn, utan någon anledning över huvud taget. Jag åkte hem till mamman och knackade på dörren. Min dotter fick vänta nere vid porten. Jag ville komma fram till en lösning. Hur gör vi för att ditt barn ska sluta mobba mitt barn? Det var den frågan som jag ville diskutera. Jag vet att mitt barn kanske inte är det perfekta barnet och jag vet att hon kan ge igen. Och har någon startat ett slagsmål, så har hon givetvis rätt att försvara sig. Men då kom de rasistiska orden från mamman. Innan allt eskalerade, så vände jag ryggen till och gick därifrån. Jag ville ha ett samtal oss vuxna emellan, men mamman ville bara gå förbi mig för att prata med mitt barn.
“Får inget gehör”
– För ett par veckor sedan hade vi ett möte på skolan tillsammans med föräldrar. Då framförde jag ett önskemål om att skolan ska plocka fram en åtgärdsplan inom två veckor. I början av den här veckan fick jag ett svar, där det stod att skolan inte har hunnit ta tag i det. Den biträdande rektorn ska höra av sig. Det är så frustrerande att skolan är så passiv. Okej, barn är elaka, det kan även mina barn vara, men det är min skyldighet som förälder att säga “nej, så här gör vi inte” och så förklarar jag varför, säger pappan.
– Det enda jag vill är att skolan ska ta sitt ansvar, men jag får inget gehör. Så fort det har varit lugnt med mobbningen i några dagar, eller någon vecka, så tror skolan att allt är guld och gröna skogar igen. Skolan vill inte fokusera på händelserna, de vill tänka framåt. Okej, men hur ska vi tänka framåt? Vad är lösningen? Lösningen blev att min dotter och mobbarna inte ska befinna sig i samma del av skolan samtidigt. Och om de möts, så ska de bara gå förbi varandra. “Okej, det är den lösningen ni kommer med, det är ingen lösning, har ni något annat?”, sa jag. Mina barn åker buss och vad händer om min dotter och mobbarna stöter på varandra på bussen? Och vad händer om de möts i skolmatsalen eller på skolgården? Jag fick inget svar på de frågorna. Men förhoppningsvis blir det bättre nu när jag har kontaktat er på Oskarshamns-Nytt. Jag har även varit i kontakt med Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Skolinspektionen.
“Såg att hon inte mådde bra”
Dottern fick nyligen en tid hos barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Oskarshamn.
– Jag såg att hon inte mådde bra. Vi var där i en halvtimme, ungefär, och sedan fick hon komma till barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i Kalmar. Hon blev sedan inlagd över en helg. Det framkom att självmordstankarna är grova och att hon har detaljerade planer på att ta sitt liv på grund av mobbningen i skolan. Efter den helgen fick hon en ny läkartid – och då fick hon komma hem. Hon är sjukskriven och jag som förälder måste finnas hemma hos henne hela tiden. Jag vabbar och tar det timme för timme, dag för dag. Jag har en förstående arbetsgivare, som tur är.
Tycker du att kommunen borde förflytta mobbarna till en annan skola?
– Det kan man tycka, men jag ser helst att man löser det på ett sätt som gör att alla inblandade kan gå kvar på skolan. Det borde räcka med att jag pratar med mitt barn och att de andra föräldrarna pratar med sina barn, säger pappan.
– Det enda jag vill, som förälder till ett barn med detaljerade självmordstankar, är att mobbarna ska sluta mobba min dotter och att deras föräldrar ska ta sitt ansvar som föräldrar. Jag hoppas att de läser den här artikeln och att de får sig en tankeställare. Jag vill också att skolan ska komma med en konkret åtgärdsplan. Det är skolans ansvar att komma på lämpliga åtgärder. Vi ska i alla fall ha ett nytt, akut, SIP-möte (SIP står för samordnad individuell plan).
– Det är galet att man ska behöva kontakta DO, Skolinspektionen och medier för att något ska hända. BUP och socialtjänsten har i alla fall varit fantastiska. Jag tog självmant kontakt med socialtjänsten och förklarade läget, och nu får jag avlastning tack vare en kontaktfamilj. Jag har fått jättefin stöttning, säger pappan.
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.