SÖNDAGSKRÖNIKAN
Kan du inte säga något snällt så säg inget alls.
En enkel regel som många verkar ha glömt bort i vår tid av sociala medier.
När var och en med tillgång till en mobiltelefon, surfplatta eller dator kan dela med sig av sina åsikter om andras liv och leverne.
Det får jag själv uppleva varje gång jag skriver en söndagskrönika.
“Nedsättande kommentarer”
Mina ofta lättviktiga, men också personliga, betraktelser möts med nedsättande kommentarer av vissa.
Majoriteten av dem som kritiserar mitt skrivande är män.
Män som trots en uppenbar motvilja gentemot mig ändå tar av sin dyrbara tid för att kommentera det de betraktar som trams eller skit.
Undrar om de skulle vara lika angelägna att dela med sig av sitt tyckande om de skulle skriva ett brev?
Förmodligen inte då portot numera kostar knappt tjugo kronor.
“Inget krav”
Nej, min slutsats är att den relativa anonymiteten får människor att bete sig svinigt i skydd av skärmen.
Få är de som skulle ge uttryck för sina elakheter ansikte mot ansikte.
Till dem som avskyr det jag skriver är budskapet: läsningen är frivillig, inget krav.
Läser du bara för att sedan klanka ner på innehållet föreslår jag annan läsning.
Och till dem som uppskattar mina krönikor: ett varmt tack till var och en av er.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
