OSKARSHAMN

I ett pressmeddelande som skickades ut på torsdagen berättade Region Kalmar län att lasarettet i Oskarshamn ska förvandlas till ett så kallat närsjukhus och att medicinakuten kommer att försvinna.

Kommer Oskarshamns sjukhus att ha någon akutmottagning över huvud taget när förändringsarbetet är sjösatt?

ON ställer frågan till Johan Rosenqvist (bilden), som är hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Kalmar län.

– Det är en formsak som jag har svårt att uttala mig om i dagsläget. Det viktiga är att vi hittar bättre vägar in på sjukhuset jämfört med det traditionella sättet som sjukhuset är organiserat på i dag. Att i dag stå och spekulera i exakt hur och när olika saker kommer att förändras, ja, det vore att föregå en väldigt viktig process, säger Johan Rosenqvist.

Vilken typ av sjukhus kommer Oskarshamn att vara i fortsättningen? På vilket sätt kommer vi i mellanlänet märka av förändringarna?

– Det är ett inriktningsbeslut som har tagits, om att utveckla Oskarshamns sjukhus till ett närsjukhus. I den här processen kommer det att vara otroligt viktigt att vi gör det här tillsammans med medarbetarna, eftersom det är ett långsiktigt utvecklingsarbete för att trygga vården – dels i den mellersta delen av länet, men egentligen i hela länet. Det här är en process som pågår i hela landet. Därför är det, som jag sa, väldigt viktigt att vi har våra medarbetare som främsta drivkraft i exakt hur vi ska utveckla sjukhuset. Det tillför inte något att jag spekulerar i vad jag tror – vi har ett stort antal medarbetare som kommer att kunna hjälpa oss med att hitta väldigt bra lösningar i framtiden. Så därför är det svårt att säga exakt hur det kommer att märkas – men vi har en tydlig inriktning, om att vi ska ha en annan typ av vård i framtiden. Det är det som kallas nära vård och som man ser som lösningen på den enorma utmaning som vi har i landet med att relativt färre ska bedriva vård för fler i framtiden.

Men medicinakuten försvinner?

– Det kommer att se väldigt annorlunda ut. Man ska fortfarande kunna komma in till Oskarshamns sjukhus. De allra flesta som läggs in på Oskarshamns sjukhus i dag kommer att kunna läggas in och få sin vård på Oskarshamns sjukhus även i framtiden. Men vägen in kommer att se annorlunda ut.

– Vi har dock inte tagit några beslut om formerna kring det – just för att det är så viktigt att professionerna nu får vara med och titta på hur vi ska möta patientgrupperna på bästa möjliga sätt i framtiden. Men att det kommer att se väldigt annorlunda ut, ja, det är jag övertygad om.

Flera läsare har via mejl till ON reagerat på ordet ”utveckla”. När man läser om den här typen av förändringar på andra platser i landet, så används ofta ordet degradering. Alltså att det handlar om en form av försämring. Är inte ”utveckling” fel ord i sammanhanget?

– Jag skulle säga att det är en fruktansvärd felaktighet att tala om degradering. Om vi fortsätter att arbeta med den traditionella sjukhusstrukturen som grundmodell i Sverige, så kommer vi att vara tvungna att sänka kvaliteten på vården – för då räcker inte resurserna till för att klara befolkningens behov i framtiden. Jag menar verkligen att detta är utveckling – och det är det som är syftet. Det finns ingen besparing som är direkt kopplad till detta. Det handlar inte om att stänga något för att spara pengar. Det här handlar om en utveckling – vi ska använda de resurser som finns på ett sätt som gör att vi kan hjälpa fler i framtiden. Men det innebär att vi måste våga arbeta annorlunda i framtiden. Här finns det ingen med ett färdigt facit om hur det ska gå till. Det finns mängder av exempel runtom i landet – och våra medarbetare behöver vara med och utforma detta utifrån de förutsättningar som vi har.

Är det här ytterst ett politiskt beslut – eller är det ni inom verksamheten som tar beslutet?

– Min uppfattning är att vi har fått ett väldigt stort förtroende att utveckla Oskarshamns sjukhus till ett närsjukhus. Jag vågar inte säga exakt var vi landar i framtiden, men jag uppfattar det som att vi har fått ett uppdrag som handlar om att sätta i gång den processen så snart som möjligt. Det är en lång resa som pågår på många håll runtom i landet.

Detaljerna kan ta tid, men när kan ramverket vara klart?

– Förändringarna ska börja ske under 2025. Sedan är det precis som du säger, att i själva verket är all sjukvård ett kontinuerligt utvecklingsarbete – det är aldrig något som är färdigt, förutsättningarna förändras hela tiden. Det här är en stor kursändring – och det ska börja märkas ordentligt under 2025.

Många äldre personer i Oskarshamn har hört av sig via e-post och telefon och berättat att de har åkt till akutmottagningarna i Kalmar eller Västervik på sistone, med besvär som akuten i Oskarshamn kunde hantera tidigare. De upplever att de oftare blir hänvisade till Kalmar eller Västervik jämfört med hur det var förut. Det är cirka 14 mil tur och retur till både Kalmar och Västervik. Kan du förstå att det uppstår en frustration här?

– Ja, det är klart att jag förstår det. Samtidigt är det ju så att man måste erbjuda sjukvård på rätt nivå – och sjukvården blir mer och mer komplex. Smalare och smalare kompetens krävs. Det går inte att upprätthålla på hur många ställen som helst. Därför måste man åka till ett annat sjukhus ibland. För en del åkommor får man åka till Linköping.

– Det viktiga med begreppet nära vård är att de allra flesta – framför allt de äldre och de med komplexa vårdbehov och som har många sjukdomar – ska kunna få vård så nära som möjligt. Andra tillstånd, som kräver väldigt hög specialisering, får man åka längre för.

Många vet inte ens vad ett närsjukhus är. Vad är ett närsjukhus i din värld?

– Det finns ingen officiell definition av närsjukhus eller akutsjukhus. Vägen in till sjukhuset är den stora skillnaden, skulle jag säga. Och nu pratar jag om slutenvård – inte mottagningsverksamhet – och hur man tänker sig att den ser ut. Går den genom att man får komma direkt till en vårdavdelning, exempelvis från ett boende eller från ett besök hos en allmänläkare, eller går man så att säga en osorterad väg, till en traditionell akutmottagning. Det tror jag att många skulle beskriva som en sorts vattendelare, säger Johan Rosenqvist, som konstaterar att det organiseras på olika sätt runtom i vårt land.

– Och det beror på att sjukvården ser olika ut i olika delar av landet. Den viktiga och bärande tanken i det här är att de patienter som har störst behov av närhet – och det är ofta de äldre och patienter med den komplexa sjukdomsbilden, där det inte är ett akut tillstånd, men där man behöver många aktörer för att det ska bli bra, exempelvis primärvård, kommun, hemtjänst, hemsjukvård och sjukhus – det är det som ett närsjukhus ska vara bra på. Att få ihop alla de här sakerna, så att man i slutänden faktiskt får ett mindre sjukvårdsbehov. Det finns tydliga exempel på att när man lyckas få ihop det här, så minskar sjukhusvårdsbehovet med i runda slängar 50 procent när det gäller de komplexa grupperna. Det är en stor grupp. Den är liten i numerär, men den konsumerar ungefär hälften av våra sjukvårdsresurser – och därför är det angeläget att vi nu konkret börjar arbeta på ett annat sätt i sjukvården, för annars kommer vi inte att klara av vården i framtiden.

Oskarshamn brukar kallas för länets motor. Här har vi tung industri, vi har kärnkraftverket och så vidare. Ponera att jag jobbar på Scania och att jag under ett arbetspass i fabriken får en sårskada. Tidigare har man kunnat åka till Oskarshamns sjukhus med en sådan skada. Hur blir det med sådana ”enkla grejer”? Är det Kalmar och Västervik som gäller i fortsättningen?

– I många fall nej. Vid avancerade skador ja – men så är det redan i dag. Men det är precis här som våra medarbetare måste få vara med – för de känner patientgrupperna mycket, mycket bättre än vad jag gör. Det här går inte att utläsa i statistik. Det du beskriver är ju inte kopplat till den egentliga akutmottagningen, utan till det som kallas snabbspåret. Då får vi titta på hur vi kan ta hand om de här olika patientgrupperna i framtiden. En del, som inte gör det i dag, kan behöva åka till Kalmar eller Västervik – men andra kan säkert undvika resor till Kalmar eller Västervik i framtiden. Våra medarbetare är bäst på att arbeta fram det här. Det kommer att vara ett intensivt samarbete mellan medarbetare på sjukhuset och medarbetare i primärvården – och i vissa fall kommer vi också behöva ha kommunen inblandad, för att se till att förändringarna blir så bra som möjligt.

– Jag förstår att man gärna vill ha svar på enskilda tillstånd – men det är för tidigt att svara på de frågorna. Jag tycker att det är viktigt att vi är tydliga med att det är en tydlig inriktningsförändring när det gäller uppdraget på Oskarshamns sjukhus – men uppdraget att ta hand om sjukvård för de som bor i den mellersta delen av länet, ja, det finns kvar. Däremot kommer vi att behöva göra justeringar i detaljerna kring exakt vilka som behandlas var. Det är inte en fråga om nedstängning. Det är inte en agenda som går ut på att vi ska stänga en enhet för att spara pengar. Med de resurser vi har ska vi kunna lösa sjukvården på ett bättre sätt för invånarna i framtiden – och det finns inte ett färdigt patent på hur man ska göra, utan det är en utvecklingsresa.

– Jag vill också vara tydlig med att jag inte vill bagatellisera – det är förändringar vi talar om och en del saker kommer man säkert att reagera på. Men att i dag säga exakt vad, ja, det är för tidigt. Då blir det ett uppifrånprojekt – och jag tycker att det är otroligt viktigt att om vi nu ska gå in på den här vägen, så ska vi nyttja kunskapen och idéerna hos våra medarbetare. Då kommer vi att hitta en riktigt, riktigt bra lösning.

Ni sparar inget på detta?

– Vi sparar i det långa loppet, då vi kan få ut mer sjukvård med resurserna som vi har.

Men Oskarshamn är länets hjärta och motor, vi har länets största privata arbetsgivare (Scania) och vi har flera tunga industrier samt kärnkraftverket utanför Figeholm. Borde inte länssjukhuset ligga i Oskarshamn?

– Det är inte en fråga för mig att uttala mig om. Men jag förstår absolut tanken. Vi har också en historik, där det har byggts ut kompetenser i olika delar av länet – och vi har en stor befolkningskoncentration i Kalmartrakten. Man kan nog tänka olika kring detta, skulle jag säga.

Vem ska betala resorna om man har enklare besvär och tvingas åka från mellanlänet till akutmottagningarna i Kalmar och/eller Västervik i framtiden? Måste man betala det själv eller betalar regionen?

– Jag tror inte att de som har enklare besvär kommer att bli hänvisade till Kalmar eller Västervik. Men det är svårt för mig att uttala mig om detta i det här läget. Men det finns ett regelverk för detta och det kommer inte att ändras. Men jag är inte insatt i alla taxeregler.

Många får någon gång i livet ont i bröstet – vad händer då? Blir folk i mellanlänet hänvisade till Kalmar eller Västervik?

– När man säger ont i bröstet, så är det ingen enkel historia. Då finns det ofta en misstanke om akut hjärtinfarkt – och den behandlas helt beroende på hur den ser ut. Man ringer till ambulansen om man har bröstsmärtor – man sätter sig inte i en bil eller promenerar till sjukhuset. Ett EKG tas i hemmet – och redan i dag granskas det i Kalmar. Behöver man göra ballongsprängning, så kan det bara göras på länssjukhuset i Kalmar. Då åker man dit i ilfart och så får man det åtgärdat. Sedan finns det andra hjärtinfarkter, där det inte är lämpligt att göra ballongsprängning. Man får då medicinsk behandling i stället. De patienterna kan hamna både i Västervik och Oskarshamn i dag – lite beroende på hur EKG-förändringar och annat ser ut. Där sker det förändringar i flödet hela tiden, i takt med medicinska riktlinjer. I dagsläget har vi en sådan grupp av patienter med bröstsmärta som behandlas i Oskarshamn. Jag ser ingen anledning till att det ska förändras i det korta perspektivet – men på medicinsk bas så kan det absolut vara så att flöden går åt olika håll.

– Tar vi exempelvis det här med PCI-behandling, så genomfördes den enbart på universitetssjukhus en gång i tiden. Sedan har man utvecklat metoden vidare, så att den även kan genomföras på länssjukhus. Plötsligt kommer det en ny behandling som kanske gör att man kan genomföra mer avancerad behandling väldigt nära patienten – kanske till och med via ambulansen – och i ett annat läge kommer det en ny behandlingsmetod som gör att det är universitetssjukhus som gäller igen, för då får man väldigt mycket bättre resultat. Och så utvecklas det vidare. Jag förstår frågan och jag ser ingen anledning till några stora förändringar i dagsläget kring detta – men att det kommer att förändras över tid, ja, det är helt klart. Det går både mot centralisering och decentralisering – och det är i allt väsentligt medicinsk utveckling – och möjligheten att bygga upp olika typer av kompetens på olika ställen – som styr detta. Det är så olika beroende på sjukvårdens art, vad som går och inte går att göra. Det är svårt att förutspå vad som kommer att hända.

– Tar vi hjärtinfarkt för 50 år sedan, ja, då gick behandlingen ut på att vara sängliggande i fyra veckor – och då kunde man ligga var som helst. Man fick smärtstillande och så skulle man vara försiktig. Nu är det extremt högteknologisk behandling som gäller, men då är du på fötterna och åker hem två dagar senare med uppmaningen att du ska röra på dig. Om fem eller tio år, så är det kanske ett läkemedel som ges i stället – och som kan ges precis var som helst. Eller så har det kommit en ännu mer avancerad metod, som ger ännu bättre resultat. Det är så medicinsk utveckling går till.

– Men i dagsläget ser jag ingen anledning till att vi ska förändra några sådana flöden. Om ett, fem eller tio år, så kommer det helt säkert att ha ändrat sig.

Om det inte är ett 112-ärende, så är det 1177 som gäller – och där får man rådgivning och kanske en uppmaning om att åka till Västervik, Oskarshamn eller Kalmar…

– Precis. När det gäller vad de ska säga på 1177, så måste våra medarbetare, i det här fallet kanske framför allt våra läkare på medicinkliniken, vara med och arbeta fram underlaget. Så är det redan i dag – har man vissa symptom, så säger de ”ring 112 på en gång”. Har man andra symptom, så säger de att ”du ska åka dit eller dit”. Det kan vara hälsocentralen, det kan vara Oskarshamns sjukhus och det kan vara Västerviks sjukhus. Vad ska hända i framtiden, vid en viss typ av symptom? Ska man åka i väg, ska man åka till sjukhuset i Oskarshamn eller vad ska man göra? Det här är ett kontinuerligt arbete som pågår hela tiden. Och ett särskilt fokus i det här uppdraget är just samverkan mellan ambulans, primärvård, sjukhus, 1177 och SOS Alarm. Hur lotsar vi patienten till rätt vård så enkelt som möjligt? Det är den stora frågan. Historiskt sett har vi inte haft en alldeles perfekt process – det har sagts att man ska höra av sig dit, och så har man ringt dit, och då har de sagt att man ska ringa till ett annat ställe. Här ska vi försöka bygga en modell där vi lotsar patienten hela vägen till rätt ställe i stället för att hänvisa, även om man har sökt fel – om man nu kan säga att man gör fel. Det är ett utvecklingsarbete som pågår just nu.

Klarar ambulansen av detta? Det låter som att de kommer att få mer att göra framöver…

– Vår bedömning är att de flesta som får vård i Oskarshamn i dag kommer att få det även i framtiden. Så det ska inte bli några stora ökningar av transporter – det är vår bedömning.

– Men det är en del i arbetet. En patientgrupp som kommer via akutmottagningen i dag, kan få hjälp på ett bättre sätt i framtiden. Kanske kommer man få veta, via kontakt med ambulansen, att man ska upp till avdelning 4 och rum 8. Det skulle kunna vara en väg. Men helt säkert kommer det, precis som i dag, gå transporter till Kalmar och Västervik även i framtiden. Om vi tror att det blir stora förskjutningar, ja, då måste vi göra resursmässiga förändringar naturligtvis. Det är det här arbetet som börjar nu och det är ett kontinuerligt arbete. Vi tar inte fram ett paket och säger ”nu kör vi med det här”. Det här måste få växa fram stegvis. Redan nu på måndag kommer vi att sitta ner över de traditionella förvaltningsgränserna och se hur vi kan organisera upp det här arbetet. Vilka grupper behöver vi ha? Vilka huvudområden ska vi titta på? Och i de grupperna ska det sitta medarbetare, inte administratörer, med ett tydligt besked från politiken – sjukhuset ska ha en nära vård-inriktning. Hur? Ja, det tar vi fram ute i verksamheten. Men, förstås, inom de ramar som finns.

Kan ni garantera att folk som bor i mellanlänet får akutvård när de behöver den även i framtiden?

– Självklart ska alla invånare i hela länet få akutvård när de behöver den.

Vi har redan fått insändare från invånare i Oskarshamns kommun som skriver att de funderar på att flytta på grund av sjukhusbeslutet. Men det ska de inte behöva göra, då?

– Absolut inte.

En sista fråga. Hur ser du på det här med att personal på Oskarshamns sjukhus åkte på en spa-resa, som finansierades med skattepengar, utan sjukhuschefens godkännande?

– Jag känner inte till detaljerna i det. Jag läste om det i går. Jag kan bara konstatera att vi har en väldig restriktivitet när det gäller resor och utbildningar i dagsläget. Jag tänker att det är väl en sak för sjukhuschefen att granska och se vad som har gått fel i det här fallet, så att vi kan lära oss av det och se till att det inte sker på fler ställen i sådana fall, svarar Johan Rosenqvist.

En rolig detalj är att i det fallet fick vi insändare där man slog fast att sjukhuspersonal förtjänar spa-resor. Vanligt folk tycks inte bli förbannade…

– Nej, och det finns nog inte heller någon inom organisationen som är förbannad. Men just nu har vi en policy om att vi måste hålla igen med pengarna. Sedan håller jag fullkomligt med om att våra medarbetare verkligen förtjänar att tas omhand – men det måste ske på ett sätt så att det blir på lika villkor inom hela organisationen, säger Johan Rosenqvist.

Arkivfoto: Region Kalmar län

Peter A Rosén

Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.

peter@oskarshamns-nytt.se