SÖNDAGSKRÖNIKAN
Jag erkänner att paniken var nära.
Luckan gick upp och tvätten var drypande våt.
Det fick inte vara sant!
Programmet hade gått till slut och lakanen borde vara fuktiga, inte sjöblöta.
Sambon tillkallades och lossade vredet till silen.
“En blunder”
Lite skit satt där allt, men efter en omsorgsfull rengöring var den strax på plats igen.
Maskinen startade igen och nu på tömning/centrifugering.
Tiden tickade ner, men det välbekanta ljudet från en trumma som går på högvarv uteblev.
Det var nu paniken var farligt nära att bryta ut.
Men så kom tanken att jag kanske lagt mer i maskinen än den orkade dra runt.
I min iver att ståta med tom tvättkorg och torra lakan inför den väntande veckan hade jag begått en blunder.
Stopp i maskin och börja om.
Två påslakan och två örngott matades in och efter en dryg timme kunde jag hänga min fuktiga tvätt på torkställningen.
När underlakanen också genomgått ett fullt tvättprogram borde jag varit nöjd.
Men som den husmor jag ibland förvandlas till tog jag raskt itu med resten av tvätten nu när min kära tvättmaskin och jag var på samma våglängd igen.
“Djup tillfredsställelse”
När jag äntligen var klar var torkställningarna fulla av tvätt och köksstolar och dörrar fick hysa det sista som skulle torka.
Att ta sig fram i kök och vardagsrum kräver nästan karta och kompass, men vad gör väl det.
Tvätten är tvättad och paniken utbytt mot en känsla av djup tillfredsställelse.
Nu ska husmor koppla av med en kopp te och blicka ut över resultatet av dagens mödor.
På återseende om en vecka!
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
