LÖRDAGSKRÖNIKAN
I början av veckan fick jag stifta bekantskap med den svenska sjukvården på riktigt nära håll.
Jag genomgick nämligen en liten operation på Oskarshamns sjukhus och fick stanna en natt på avdelning.
“Vilken underbar personal”
Thomas Wennerklint, lärare och krönikör
Vilken fantastisk vård och vilken underbar personal! Suveränt.
Anledningen till ingreppet är att jag i många år, alltför många, lidit av ett mycket vanligt manligt problem som innebär att man behöver springa på toaletten stup i kvarten – även på nätterna.
“En lättnad utan dess like”
Men eftersom jag tillhör en generation som inte går till läkaren i onödan, så har jag bara skjutit problemet framför mig och dessutom så vänjer man ju sig vid att ha det som man har det.
Min omgivning har ju legat på mig länge och för ungefär ett och ett halvt år sedan sökte jag till sist hjälp på hälsocentralen. De tog det på allvar och efter “den” undersökningen (där läkaren bad mig lägga mig på sidan och “tänka på något trevligt”) skickades jag på magnetkameraundersökning i Kalmar för att undersöka om det var prostatacancer.
Tack och lov var det inte det, vilket var en lättnad utan dess like.
Grundproblemet försvann dock inte även om jag tyckte det var bättre en tid. I vintras hade det dock blivit värre igen och ny kontakt togs med hälsocentralen som i sin tur konsulterade urologen. Efter ett tag konstaterades att operation var enda vägen att åtgärda problemet och även om det inte lät som ett speciellt trevligt ingrepp så var valet enkelt.
“Tidigt i måndags morse stegade jag in på Oskarshamns sjukhus och tog hissen upp till plan sju och kirurgavdelning 7”
Sedan fick jag vänta på tid, men jag visste att jag var uppsatt på en prioriterad väntelista och precis när jag i slutet på april skulle ringa och fråga hur länge det kunde tänkas dröja blev jag själv uppringd och erbjuden en operationstid med bara en veckas varsel.
Så tidigt i måndags morse stegade jag in på Oskarshamns sjukhus och tog hissen upp till plan sju och kirurgavdelning 7.
Lite nervöst förstås, det var ju ett tag sedan man var sövd och inlagd på sjukhus, men så fort jag kom in på avdelningen blev jag omhändertagen av helt underbar personal.
“Vet vad de pysslar med”
Jag som vanligtvis har ett stort kontrollbehov, man vill ju ha koll på allt, kände att det bara var att slappna av och åka med – här vet de vad de pysslar med.
“Innan det var dags kom läkaren som skulle operera mig in – på kryckor”
Förberedelsen inför ingreppet gick snabbt och innan jag visste ordet av var jag nere på operationsavdelningen. Innan det var dags kom läkaren som skulle operera mig in – på kryckor.
“Är det du eller jag som ska opereras”, sa jag varvid han skrattande förklarade att han hade bekymmer med hälsenan. Tur man inte opererar med foten.
Lugnt och tydligt förklarade han vad han skulle göra och vad jag skulle tänka på efteråt. Skönt, även om jag hade hört det mesta förut.
Sedan var det dags för ryggmärgsbedövning och lite annat intravenöst och därefter minns jag inget förrän jag slog upp ögonen på uppvaket.
“Spännande känsla”
När jag fick komma upp på avdelningen igen hade inte ryggmärgsbedövningen släppt riktigt än så det tog till framåt halv fyra innan jag var uppe på benen. Intressant var att bedövningen satt kvar som längst i skinkorna. Spännande känsla…
Som sagt fick jag vara kvar över natten och på tisdagsförmiddagen blev jag besiktigad och godkänd för hemfärd efter lunch.
“Vi har en vård i världsklass, utan tvekan”
Hela tiden var jag påpassad och så oerhört väl omhändertagen av all personal. Det kändes så tryggt och lugnt att vara där. Rent av avslappnande.
Jag kan konstatera något som jag redan visste; vi har en vård i världsklass, utan tvekan.
Visst hör man en del klagomål och det kan vara besvärligt att ta sig förbi primärvården ibland, men när man väl kommer rätt och verkligen får den hjälp man behöver – toppklass.
“Hotellkänsla”
Förutom själva vårdbiten så infann sig nästan lite hotellkänsla när man fick beställa vad man ville ha till frukost, lunch och middag. Till lunch och middag hade man tre alternativ att välja mellan. Gott var det också.
Men det var också skönt att komma hem och få ta det lugnt några dagar. Det var ju tre skoldagar jag var tvungen att vara borta denna vecka, sedan var det ju helg och klämdag. Det var skönt med ledigt för även om jag, bortsett från en aning sveda, inte har ont någonstans så tog inläggningen på krafterna.
Dessutom har jag nu fått en liten “mancold” också, så jag försöker vila så mycket jag kan. Har till och med sovit lite på dagarna.
“Jag är makalöst tacksam”
Sova ja, de senaste nätterna har jag sovit 6-7 timmar i sträck utan att behöva gå upp på toaletten. Helt otänkbart före ingreppet. För mig som sprungit 5-6 gånger varje natt känns det smått overkligt. Häftigt, snacka om omedelbar effekt.
Jag är makalöst tacksam.
Nu får jag bara vara lite försiktig med vissa saker ett par veckor, så ska nog det här bli bra.
“Stort tack till all personal”
Innan jag avslutar vill jag rikta ett stort tack till all personal jag träffade på Oskarshamns sjukhus, ingen nämnd, ingen glömd! Ni gör ett fantastiskt jobb och är guld värda!
Och visst är det fint att ha ett bra sjukhus i stan, hoppas det får fortsätta så!
Ha en trevlig helg och ta hand om varandra!
/Thomas
Arkivfoto: Peter A Rosén
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
