INSÄNDARE
Jag trodde att gårdagen skulle vara en helt vanlig tisdag.
Men där hade jag fel.
Just denna dag hade jag ett hälsobesök under dagen och i ren tidsoptimistisk anda, så överskattade jag tiden när saker inte går som man planerat.
Jag rör mig inåt stan för att handla diverse matvaror som saknas i mitt kylskåp.
När jag är i backen vid vattentornet ned mot stan, så står en traktor med tillhörande trädgårdsmästare som gör fint inför våren (som blir av, hoppas vi).
Jag smiter förbi i mitt vardagliga gå-tempo och tänker att det där gick ju smidigt.
“Fin tanke”
När jag precis har gått in i känd mataffär så möts jag av en drös av ungdomar som vill handla något på sin rast och pensionärer som inte vill vara i vägen för de stressade arbetarna som handlar på kvällen. Fin tanke, tycker jag.
När jag har känt mig som en professionell slalomåkare bland affärens alla kunder, så sätter jag i min skanner, betalar och tar min papperskasse och går igenom grinden.
Då sker det som jag inte har tid med. Kassen går totalsönder.
Mitt bland folket så rafsar jag ihop mina varor och funderar hur jag ska lösa detta dilemma.
En dam säger till mig:
– Gå in du och köp en påse till, jag vaktar det här.
Jag funderar i några sekunder och det är tråkigt att min hjärna säger ifrån om att lämna mina varor oskyddade även när en sådan fin gest ges.
Jag beslutar mig för att gå in och snabbt är jag vid kassan där jag var för någon minut sedan. Jag skannar den nya kassen och då kommer nästa halt i denna resa.
“Suck”
TILLKALLA PERSONAL FÖR VIDARE HJÄLP
Suck…
Jag struntar i kassen, smiter ut genom grinden när en annan person går. Tiden rinner iväg för snabbt och jag tackar den snälla damen och önskar henne en fin dag efter hennes fina gest.
Jag håller om min trasiga papperskasse i famnen som ett nyfött barn när jag lämnar affären och beger mig hemåt. Gång på gång slinker någon matvara ur påsen och jag får ständigt stanna och plocka upp.
Dränkta i juice
När jag nästan är i början av backen vid vattentornet kollapsar hela kassen fullständigt och jag ser nu att min jacka och jeans är dränkta i den där tropiska-juicen.
En djup suck som kan höras av alla i den där backen brister ut ur mig.
– Vill du ha en plastkasse?, hör jag ifrån andra sidan vägen ifrån en kvinna.
– Ja, tack, säger jag och erkänner mig besegrad.
“Vill tacka dessa tre”
Jag väntar någon minut och medans jag står i “juice-skammens dränkta byxor” så kommer ännu en kvinna fram och erbjuder en påse.
Jag tackar hedersamt båda två och till slut kommer jag hem med mina varor.
Jag vill tacka dessa tre personer som hjälpte mig på denna oturstisdag så hemskt mycket och önska dessa en mycket fin vecka.
Ibland finns det ljusglimtar i vardagen i skenet av människor.
Vänliga hälsningar
En Norrtornsbo
Genrebild: Freepik
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se