INSÄNDARE
Adrielles föräldrar har skrivit ett öppet brev till beslutsfattarna i Mönsterås kommun som nekat en hiss.
Det är jag som är Adrielle.
Jag är 5 år och föddes med något som heter ryggmärgsbråck.
Det innebär för mig att jag varken kan stå eller gå utan skenor och hjälpmedel i form av rollator eller rullstol. Jag har ständigt behov att ha mina hjälpmedel nära mig och kan inte stödja på mina ben utan mina skenor. Jag har ingen känsel eller funktion i nedre delen av benen.
Dessutom är min urinblåsa inte som alla andras och det innebär att jag behöver tömma min blåsa med hjälp av en engångskateter var tredje timma. Detta hjälper mina föräldrar mig med just nu men en dag hoppas jag kunna göra det själv.
Jag har även stomi på magen och en shunt i min hjärna som reglerar trycket i hjärnan.
Men förutom allt det är jag precis som vem som helst, jag är rolig, söt, gillar allt som man gör i min ålder, leka med Barbie, måla, pärla, pyssla, spela spel, busa med min bror, sjunga, dansa och leka med mina vänner. Jag älskar djur, jag är otroligt smart och framåt och drömmer och längtar efter allt som alla andra gör. Trots mina funktionsnedsättningar är jag helt normal, som vem som helst.
Vill leva i hela huset
Jag och min familj bor i ett tvåplanshus i Mönsterås. Jag har mitt rum på nedre plan där det även finns badrum anpassat efter mina behov, ett kök samt vardagsrum. På övre våningen bor resten av familjen, mina föräldrar har sitt sovrum där, min bror har sitt sovrum där, vi har ett badrum med badkar där samt ett sällskapsrum för filmtittande eller tv-spelande mm.
Jag älskar att göra allt som alla andra gör i familjen, jag vill få vara med dem, få mysa i mamma och pappas säng en helgmorgon tex eller leka med storebror uppe i hans rum. Ibland vill jag kolla på film lite ostört i tv-rummet uppe och ibland vill jag ta ett varmt skönt bad och få värma och slappna av i min stela kalla kropp.
Jag vill helt enkelt leva i mitt hus men det tycker inte min kommun att jag har rätt till.
Mönsterås kommun tycker jag ska vara nöjd med att leva på nedre våningen och att aldrig i hela mitt liv få umgås med min familj på övre våningen.
Dem anser att nedre plan, halva huset är tillräckligt att vara på för mig.
Vill vara självständig
Med andra ord bara för att jag inte kan gå, bara för att jag har en rullstol eller rollator som jag behöver när jag rör mig tycker dem att det är helt okej att ett barn utesluts ur familjegemenskapen genom att inte ge barnet en möjlighet till självständighet och tillgänglighet i hela sitt hem.
Jag undrar ska inte mitt hem få vara min frizon? En plats jag kan få vara jag på och få njuta av. Ska inte jag också få välja vart jag vill vara i mitt egna hem.
Ska verkligen min familj behöva stå i trappen och vinka hej då till mig på nedre plan när dem går upp och umgås uppe för att jag inte kan följa med upp för att kommunen anser att jag har de tillräckligt bra på nedre våningen, för att kommunen INTE är sugna på att bevilja en plattformshiss som jag kan åka upp i till övre våningen och ta mina hjälpmedel med mig?
Hur är det möjligt att en kommun får diskriminera funktionsnedsatta människor, barn på detta vis?
Vad ger dem rätt att utesluta mig från familjen?
Hur är det möjligt att en kommun får gå emot barnkonventionen som dessutom är lag i Sverige?
Beaktar inte barnets bästa
Mönsterås kommun beaktar inte barnets bästa i detta fall, dem hjälper inte mig så jag får ett fullvärdigt liv och ger mig inte förutsättningar att få ha ett socialt liv ens hemma i mitt egna hem med mig egna familj.
Min hemkommun, Mönsterås kommun, tycker inte jag ska få ha ett självständigt liv i mitt egna hem, vilket är grundpelaren i lagen om bostadsanpassning.
Mönsterås kommun TAR min möjlighet till ett självständigt liv IFRÅN mig genom att inte bevilja mig den anpassning och hiss jag behöver.
Jag är just nu 5 år och kan inte riktigt föra min talan och protestera på egen hand så därför får tyvärr mina föräldrar den bördan på sig. Och jag vill lova att dem kämpar för mina rättigheter varje dag och gjort under en längre tid, särskilt med kommunen och i detta ärende kring min hiss som jag skulle behöva.
Men nu får det vara nog.
Det måste bli en förändring, inte bara för mig utan för alla andra i min situation som blir drabbade av välbetalda beslutsfattare som stämplar sina papper och praktiskt taget styr människors liv utan att tänka sig för vad det innebär för individen, i detta fall för mig.
Adrielle
Foto: Privat
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
