KALMAR LÄN
En arbetsgivare i Kalmar län, som underrättade en kvinna i 30-årsåldern om avsked på oriktiga grunder 2022, ska betala 125 000 skadeståndskronor till kvinnan i fråga.
Arbetsgivaren ska även ersätta henne för rättegångskostnader på knappt 210 000 kronor.
”Med anledning av att det är att betrakta som ett avskedande som föranletts av att NN underrättats om avsked, misstänkts ha stulit från arbetsgivaren, uppmanats att inte gå vidare i processen om avsked, misstänkliggjorts gentemot de andra anställda på XX (företaget) och fortsatt klandrats av bolaget efter återkallelsen av varslet, finner tingsrätten att allmänt skadestånd ska uppgå till 125 000 kronor. Det har inte framkommit något som tyder på att hennes agerande bidragit till den uppkomna konflikten på så sätt att det finns skäl att jämka skadeståndet”, står det i domen, där det slås fast att arbetsgivaren har brutit mot grundläggande skrivningar i lagen om anställningsskydd (LAS).
“Som ett avskedande”
”Det har inte framkommit omständigheter som skulle medföra att det funnits saklig grund för uppsägning av NN”, skriver tingsrätten, som konstaterar att ”det är tydligt att XX:s (företagets) agerande mot NN har försatt henne i en så pass svår situation att de måste ha insett att det funnits en risk för att hon skulle lämna anställningen.
”Tingsrätten finner därigenom att hennes frånträdande från anställningen är att betrakta som ett avskedande.”
Kvinnan hade under några år varit tillsvidareanställd på deltid hos den aktuella arbetsgivaren.
Under en period då hon var föräldraledig var hon där som kund och hon fick då med sig varor som kostade knappt 1 800 kronor, varor som inte betalade för vid det aktuella tillfället.
Tingsrätten konstaterar att det var samma person som avmätte varorna och tog betalt för dem, utan att debitera henne för de ovannämnda varorna.
Hon betalade för dem dagen därpå, samtidigt som fler varor inhandlades.
Ett par veckor senare fick hon information om att arbetsgivaren övervägde att avskeda henne från anställningen, på grund av incidenten med de obetalda varorna.
Kvinnan har hela tiden hävdat att stöldanklagelserna är grundlösa.
Hon mejlade regionchefen några dagar efter incidenten med de obetalda varorna och framförde synpunkter angående företagets service i allmänhet.
Underrättades om avsked
Hon blev då kallad till ett möte, där hon underrättades om avsked med hänvisning till påstådd stöld.
Enligt kvinnan ska regionchefen då ha sagt att ”vore jag som dig, så skulle jag inte gå vidare med detta, då det finns mer på dig tidigare – du ska vara glad att jag inte polisanmäler dig”.
Företaget har därefter vidhållit att hon gjort sig skyldig till stöld och att det ska ha skett vid flera tillfällen.
Företaget återtog senare underrättelsen om avsked – och man hävdade att hon var välkommen tillbaka, samtidigt som man vägrade att ta tillbaka anklagelserna om brottslighet.
I slutet av september meddelade företaget att ”vi ifrågasätter fortfarande starkt NN:s agerande, men har valt att inte gå vidare med ett avsked” – ”vi kommer då inte att ge NN någon skriftlig ursäkt, då NN genom sitt agerande varit orsak till varslet”.
För de anställda på företaget fanns en kommunikationsplattform i sociala medier – och företaget utestängde kvinnan från den och från arbetsplatsens kommunikationsplattform.
I direkt anslutning till detta lämnade företaget information till de anställda på ett sätt som gjorde att alla förstod att det var kvinnan i fråga som var brottsanklagad.
Kunde inte vara kvar
Detta ledde till att hon, med anledning av vad som dittills hänt, konstaterade att hon omöjligen kunde kvarstå i anställningen – hon valde då att frånträda den.
”XX:s (företagets) agerande gentemot henne är otvetydigt att anse som otillbörligt och stridande mot god sed inom arbetsmarknaden. Detta innebär att de ifrågavarande åtgärderna ska bedömas som ett avskedande av henne från XX: sida, enligt den praxis som Arbetsdomstolen utvecklat till förebyggande av kringgåenden av anställningsskyddet enligt LAS”, står det i domen.
”Någon saklig grund för uppsägning föreligger inte. Hon gör därför gällande att hon har skilts från sin tillsvidareanställning i strid med 7 och 18 §§ LAS. Arbetsgivaren är därför skyldig att utge allmänt skadestånd.”
Företaget hävdar att omständigheterna inte varit sådana att kvinnan omöjligen kunnat kvarstå i sin anställning.
Företaget anser inte att man har agerat otillbörligt eller i strid mot god sed på arbetsmarknaden. XX anser således inte att man har agerat på ett sådant sätt att bolaget kan anses ha förmått NN att lämna sin anställning. Företaget bestred därför att åtgärderna skulle bedömas som ett verkställt avskedande av NN.
“Allvarligt”
”Att begå brott mot sin arbetsgivare är allvarligt och kan leda till avsked. På samma sätt är det allvarligt att som arbetsgivare anklaga en anställd för att ha begått brott. Att felaktigt anklaga en anställd kan kraftigt påverka förtroende mellan anställd och arbetsgivare. Det är därför av högsta vikt att en arbetsgivare har väl underbyggda skäl innan en underrättelse om avsked delges en anställd. Tingsrätten konstaterar att NN inte blivit avskedad av bolaget. Hon har blivit underrättad om avsked (varslad) på grund av att hon ska ha utfört brottslig handling mot sin arbetsgivare”, skriver tingsrätten.
”Tingsrätten konstaterar även att det måste varit uppenbart för XX (företaget) att det varit viktigt för NN om XX menade att hon gjort sig skyldig till brott eller inte. Hon blev underrättad om avsked och vid mötet har CC (regionchefen) uppgett att det funnits annat, som om de skulle behöva gräva i det skulle en polisanmälan kunna bli aktuell. Detta är anklagelser som aldrig utvecklats och som hon inte fått möjlighet att vare sig kommentera eller bemöta. XX har misstänkliggjort henne och genom att inte ge tydliga besked i vad man lade henne till last måste de insett att de försatt henne i en situation som gjort att hon omöjligen kunnat kvarstå i sin anställning”, står det i domen.
