LÖRDAGSKRÖNIKAN
Då fick vi lite snö till slut även här i Oskarshamn.
Rätt trevligt ändå, det lyser upp lite i vintermörkret. Åtminstone så länge det är kallt och inte all snö smälter ihop till en brungrå sörja…
Dock för det med sig en del bekymmer, framför allt ute på våra vägar, men också inne i stan i trappor, backar, på trottoarer och andra ställen.
Det blir ju förbaskat halt helt enkelt.
Handleder och lårbenshalsar ligger risigt till när folk drattar på ända.
I torsdags stötte jag på en gammal bekant när jag var och handlade. Han hade precis kommit till stan norrifrån och konstaterade att det var snorhalt på E22 mellan Västervik och Oskarshamn.
En utlandsregistrerad lastbil hade fått stanna i en uppförsbacke, den tog sig helt enkelt inte upp på sina förmodligen för vinterväglag ej anpassade däck.
Det var inte den enda i sitt slag – det var många rapporter från stora delar av landet gällande lastbilar som stod still, hade kanat av vägen, eller vält och lagt sig tvärs över vägen.
Konstigt att det ska vara så vartenda år, alla borde ju veta att det bli vinter med påföljande kyla och halt väglag – varje år.
Dra på trissor…
Ändå blir väldigt många överraskade; ”nämen, dra på trissor minusgrader och snö i november, ja jag säger då det.”
“Nu är det inte bara snö och kyla som kan orsaka halka. Det kan jag intyga”
Thomas Wennerklint, krönikör
Nu är det inte bara snö och kyla som kan orsaka halka. Det kan jag intyga.
Man behöver inte ens vara utomhus.
Förra lördagsförmiddagen skulle jag ta mig en dusch innan jag gav mig av till särbon i Västervik. Jag klev som vanligt in i min lilla duschkabin (90x90cm), satte i gång vattnet och började så sakteliga tvåla in mig.
Tappar fotfästet helt…
Plötsligt känner jag att fötterna börjar glida mot plastunderlaget, och pang – så tappar jag fotfästet helt…
Fråga mig inte hur det gick till för jag har fortfarande ingen aning om varför jag halkade just där och då. Jag menar, det är ju inte första gången jag duschar.
När jag föll så tog ryggen i ena sidan av kabinen, medan fötterna gled mot och upp för den motsatta sidan. Eller gled och gled, det small nog till rätt ordentligt.
Jag är ju ingen liten kille och föreställ er själva när hundra kilo lagom smidig 52-åring går från vertikalt till horisontellt läge i ett utrymme på 90×90 centimeter på en tiondels sekund.
“Det räcker med att konstatera att det inte var någon vacker syn”
Thomas Wennerklint, krönikör
Det räcker med att konstatera att det inte var någon vacker syn.
Men där låg jag på botten av duschkabinen som en dåligt hopfälld schweizisk armékniv.
Vattnet strilade så varmt och skönt och jag var trots allt tacksam över att hela kabinen fortfarande stod upp.
Själva nedslaget var ganska kraftigt och duschkabinens yttersidor hoppade ur sitt läge så pass att jag fick ha hjälp av min gamle vapendragare Dennis att lyfta den på plats igen.
Som tur var klarade jag mig ganska bra. Hade hela rasket vält hade jag nog inte kommit så lindrigt undan. Det var nog tur i oturen att det var ett slutet utrymme ändå.
Riktigt jäkla ont
Fast jag fick riktiga jäkla ont i den delen av kroppen där ryggen byter namn. Satan i gatan vad det har smärtat i svanskotan under veckan. Jag har känt mig som en hyfsat vältränad 96-åring när jag ska göra vissa rörelser, till exempel böja mig ner och ta upp något från en lägre nivå än midjehöjd.
Jag var inte smidig innan duschincidenten och det blev inte bättre efter densamma. Å andra sidan så tror jag att min gamla handbollsmålvaktsträning räddade mig en del – utan den hade jag varit ÄNNU stelare idag.
“Man är inte ung längre. Inte alls”
Thomas Wennerklint, krönikör
Men när jag låg där i kabinen och funderade på vad som hade hänt så kände jag att ”nu jäklar, nu är det ta mig f-n gubbvarning på riktigt”. Man är inte ung längre. Inte alls.
Gubbjävel har jag blivit kallad flertalet gånger, redan för 15 år sedan på handbollsplanen och nu på senare år i min yrkesroll. Det senare är ju sorgligt att det ska ske men en del elever saknar de där spärrarna de flesta av oss har, eller så är man bara dåligt uppfostrad.
Men nu är jag nog gubbe på riktigt, eller vad säger ni? Kanske till och med en gubbjävel.
Hur som helst så vidtog jag några åtgärder efter duschabrovinken. Jag införskaffade en halkmatta till duschen under helgen, så nu ska risken att dratta på arslet ännu en gång vara undanröjd.
Åtminstone på det stället.
Bostadsanpassningen inför seniorlivet har alltså börjat. Fler åtgärder lär väl behövas framöver.
Kanske är det också dags att införskaffa broddar till skorna, för jag höll ju på att halka även utomhus under helgen…
Första advent
Det är väl bara att acceptera att man börjar bli äldre.
Nu för tiden är det ju till och med så att det inte är alldeles enkelt och smidigt att ta sig upp från ett knästående läge, om man nu har ärende nedåt marknivå till.
Som man burkar säga: ”Lika bra att se om det är något annat jag kan uträtta medan jag ändå är här nere”.
Att resa på sig innebär ju ändå lite av ett projekt.
I helgen är det första advent så jag ska ta mig upp på vinden och hämta ner lite ljusstakar och annat pynt.
Det är en brant stege upp till vinden…
Bäst att ta det lugnt och försiktig och ha mobilen i fickan…
Ha en bra helg!
/T
Genrebild: Freepik
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
