LÖRDAGSKRÖNIKAN
Var rädda om varandra i mörkret!
Det är mörkt nu, som Triad sjunger i den numera gamla välkända låten ”Tänd ett ljus”.
Redan vid halv fyra på dagen är det skumt och sedan vips – är det beckmörkt.
Inte är det ljust när man beger sig till jobbet heller.
Summa summarum är det inte många minuters dagsljus jag befinner mig i eftersom jag tillbringar i princip hela arbetsdagen inomhus.
Tur då att man har trevliga kollegor och elever som bistår med flera ljusglimtar under dagarna.
Vi mår bra av dagsljus
Saken är ju den att människan mår bra av dagsljus och att vår kropp faktiskt påverkas i negativ bemärkelse vid till exempel långvarigt nattarbete.
Det artificiella ljuset är ingen ersättning och vår inre klocka blir satt ur spel.
Men nu ska den här texten inte handla om kroppen i första hand, även om det kan bli följder för densamma av det jag tänkte ta upp, nämligen trafik och mörker.
Under de senaste dagarna har jag kört lite bil inne i stan i Oskarshamn och ett par saker har slagit mig och jag känner att jag måste ta upp dem.
Det första är reflexer. Eller avsaknaden av dessa.
“Ni syns inte i mörkret”
Till er fotgängare som inte har reflexer har jag viktig information; ni syns inte i mörkret – inte alls faktiskt.
När man som bilist väl får syn på er kan det var för sent, för då är man för nära.
Jag har själv varit slarvig med reflexer tidigare, men nu är jag mer noga när jag går ut om kvällarna.
Om jag någon gång glömt reflexer ser jag till att akta mig väldigt noga när det kommer bilar.
Nu tycker jag ändå att många är väldigt väl försedda med antingen reflexer eller reflexplagg.
Just jackor, västar och handskar/vantar med reflekterande yta är oerhört effektiva – folk lyser upp som julgranar på långt håll.
Själv har jag ett par reflexhandskar som jag är grymt nöjd med.
Det andra handlar om elsparkcyklar.
De går väldigt fort och jag har sett många ungdomar komma i hög fart på sådana i mörkret – utan lyse – och bara svängt tvärs över körbanan.
Vissa verkar kallt räkna med att bilförarna som är i närheten har någon form av superkrafter som gör att de ser allt och kan reagera på en millisekund.
De elsparkcyklar som har lyse är ju något lättare att se, men det är inte på något sätt självklart.
Cyklar på fel sida
För det tredje så saknar väldigt många vanliga cyklar också lyse och för det fjärde så möter jag väldigt många cyklister som cyklar på fel sida vägen i villaområden.
Just det där med att cykla på fel sida var något jag först trodde handlade om barn som inte hade lärt sig de grundläggande reglerna i trafiken. Jag hade fel.
Det är nämligen förvånansvärt många vuxna som inte heller verkar ha koll på vilken sida man ska cykla på.
Helt hårresande många faktiskt.
Gör om, gör rätt.
Hur ska barn lära sig vad som gäller om de vuxna har noll koll?
Och hur kan man som förälder låta sina barn bege sig ut på sina cyklar/elsparkcyklar i mörkret utan lyse?
Det sista jag tänkte ta upp är inget som är direkt mörkerrelaterat.
Dessutom är det något jag har skrivit om flertalet gånger.
Det handlar om bilister som inte använder färdriktningsvisare, eller blinkers om ni så vill – det är fortfarande lika provocerande.
“Skärp er”
Ni som inte kan/orkar eller inte vet hur man använder blinkers – skärp er.
Om alla bilister tänker att det kan finnas dolda fotgängare/cyklister/elsparcyklister i mörkret och att dessa i sin tur tänker att de inte syns, borde det leda till en ömsesidig försiktighet som blir till en ökad trafiksäkerhet för alla inblandade.
Som det är nu är jag uppenbart förvånad över att det inte händer mer elände i vintermörkret.
Så en uppmaning till alla er som rör er i trafiken under de mörka vintermånaderna; ta det lugnt och ta inget för givet. Då tror jag alla har en bra möjlighet att klara sig helskinnade.
Och vet ni, Triad har rätt.
Det är mörkt nu – men det blir ljusare igen!
Dagen börjar bli längre i samband Thomas-dagen den 21 december – bara så ni vet.
Ha en fantastisk helg!
/Thomas
Genrebild: Freepik
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.