SPORTKRÖNIKA
Jag skulle kunna ägna hela krönikan åt IK Oskarshamns förlust i Leksand i lördags och att laget förlorat de senaste åtta matcherna.
Jag börjar istället 1998, då basketlaget Atomics bildades i Oskarshamn. Laget, som då tillhörde Oskarshamns BBK, hade säsongen innan vunnit basketettan och kvalificerat sig för basketligan. Det var ingen självklarhet för styrelsen i OBBK att ta klivet upp, ekonomin var den största anledningen, så istället tog ett gäng av spelarna helt enkelt och bildade en ny klubb. De ville prova på spel i den högsta basketserien – basketligan.
Konkurs
Atomics överlevde till december 2002. Efter 16 omgångar låg Atomics sist med fyra poäng och klubben hade inte råd att betala ut löner till spelarna. Klubben hade fått klartecken om ett lån från kommunen. Men det hann inte betalas ut i tid.
Atomics begärde sig själva i konkurs.
Jag minns med sorg i hjärtat den dagen i mitten av december 2002 när jag skrev om Atomics konkursansökan.
Atomics hade inte bara höjt basketen i Oskarshamn till toppen utan även i hela Småland.
Det går att jämföra Atomics och IKO rent sportsligt. Båda lagen har provat på den högsta ligan i respektive sporter.
Att Atomics ekonomi inte gick ihop berodde till allt väsentlig del på att näringslivet, sponsorerna, inte ville vara med. Och efterhand sjönk också publikantalet, från en helt knökfull idrottshall till en idrottshall med platser över.
“Både ris och ros”
Personerna som startade Atomics fick både ris och ros, speciellt när konkursen lämnades in.
IKO begärdes i konkurs året innan Atomics bildades. Det var Skatteverket som lämnade in konkursansökan. Men den gången ställde näringslivet, sponsorerna, upp helhjärtat och räddade klubben. Tack och lov.
Anledningen till att jag tar upp Atomics och IKO är efter jag har sett ett upprop i sociala medier.
Den är en av spelarna som var med och startade Atomics, Magnus Franzén, som skrivit uppropet.
Anledningen till att Magnus skrivit uppropet är på grund av all negativ kritik IKO fick från sin supporterklubb, Blue Front Support, och alla andra efter matchen i Leksand.
Så här skriver Magnus:
”Jag har bott i Oskarshamn nästan hela mitt liv. Jag är en medioker hockeysupporter. Jag kanske går på match 3-5 gånger per säsong, men jag följer ändå alltid hur det går via tidning, radio eller TV. Det finns säkert många som mig.”
“Enorm bragd”
Det som nu har hänt, att Oskarshamn har ett lag i SHL är inget annat än en sensation och en enorm bragd. Under hela mitt liv i lilla Oskarshamn har jag aldrig upplevt någon händelse som varit ens i närheten av att skapa den eufori, stolthet och sammanhållning som denna prestation skapat. Jag älskar att idrott har denna fantastiska egenskap att föra samman människor. I en liten stad blir effekten ännu starkare och ännu mer påtaglig. Bakom stoltheten och sammanhållning för stadens lag ryms människor från samhällets alla hörn.
“Pessimismen börjar frodas”
Sista tiden har det gått tungt för laget och föreningen. Inte så konstigt egentligen – de borde enligt SHL:s naturlagar inte ens vara där. Att vara nykomling är tufft och den turbulens som varit runt laget är givetvis inte optimal. MEN, återigen, både laget och föreningen är nykomlingar och det är inte så konstigt att det blir en del turbulens som andra mer erfarna lag och föreningar undviker.
Nu kan jag notera att det börjar knorras bland stadens supportrar. De negativa kommentarerna blir allt fler. Pessimismen börjar frodas. Kan vi sätta stopp för det nu?!
Om det är någon gång IKO behöver stöd så är det just NU!!”
Magnus Franzén utmanar alla som har köpt sponsorsittplatser att ge bort de platserna och istället gå bort och ställa sig i Blue Front-klacken och högljutt heja fram IKO.
“Har aldrig sått i en hejaklack”
”Jag har aldrig stått i en hejaklack, men på tisdag mot Färjestad kommer jag stå där. (Hoppas jag får platsen bredvid dig Thomas Björklund (han var också med i Atomics, min anmärkning).
Nu utmanar jag alla andra mediokra, såväl som hängivna, hockeysupportrar att göra mig sällskap på tisdag!
Ni som är innehavare av fina sittplatser – jag utmanar er att skänka bort era platser till några som inte brukar gå på hockey (eller kanske inte har råd). Sedan gör ni själva mig sällskap i klacken!
Visst vore det häftigt om vi kunde fylla den där klacken och bära fram laget när de behöver det som mest?”
“Kloka ord”
Jag tycker att det är mycket kloka ord av Magnus Franzén och han har erfarenhet efter åren, även om de blev få, med Atomics.
Men krasst så kommer idrotten alltid att få leva med att det antingen är svart eller vitt. Att det skrivs undergångskritik när lag förlorar och att de är hjältar, i paritet med grekiska gudar, när de vinner.
Och lika krasst beror kritiken på att supportrar och övriga verkligen bryr sig. Att de har ett hjärta för sina lag.
Conny Blomander
