SÖNDAGSKRÖNIKAN
Min vecka som valpledig är snart till ända.
Allt har känts nytt och allt har känts bekant.
Valpens plötsliga utbrott av energi och lika plötsliga tupplurar.
Nästan rumsren
Bitande i händer och pussar på näsan.
Upp och ner och hit och dit.
Nästan rumsren och redan van att åka både bil och hiss.
Att gå snyggt i koppel är mer av en utmaning, men å andra sidan vet han var han bor och stretar på hemåt så snart behoven är gjorda.
Bollar är inte så kul, men tuggben eller för all del mattes byxben är skoj.
Men inget av detta hade vi fått uppleva om inte Hundstallet bedömt oss som rätt personer att ge Tosse ett hem.
Mörker till ljus
Hundstallet som ger hundar en ny chans när omständigheterna gör det omöjligt för deras ägare att fullfölja sitt åtagande.
Tosse fick en start på livet som man inte önskar någon levande varelse.
En ung tik som blir dräktig långt innan hon är mogen att ha valpar och som sedan föder sina tio små i en missbruksmiljö.
Polisen som hämtar in tik och valpar till Hundstallet och därmed vänder mörker till ljus för en fyrbent familj.
När jag själv kikat in på hemsidan för att titta på hundar har två saker slagit mig: hur många hundar som skaffats av fel anledning och hur många hundar som tvingas börja om sent i livet.
När pandemin rasade som värst och många flyttade hem kontoret till vardagsrummet fick en del också tid att skaffa hund.
Sen öppnade samhället upp igen och att jobba hemifrån iförd knytblus och joggingbyxor var inte längre aktuellt.
Hunden man skaffat under tiden som hemarbetande hade nu uppnått en ålder som kan betecknas som tonåren och klarade inte av att vara ensam.
Förvånande?
Inte alls.
Pandemipudlar
Men det bristande engagemanget från dem som skaffat “pandemipudlar” ledde till ett stort tryck på de organisationer som hjälper till att ta hand om oönskade och övergivna hundar.
Och samtidigt med de bångstyriga tonåringarna kom också de äldre hundarna som till följd av covid lämnats ensamma när deras husse eller matte dött.
“När man lägger dessa hundar till alla de hundar som likt vår Tosse räddas undan miserabla förhållanden förstår man varför behovet av hundstall är så stort”
Caroline Andersson, krönikör
När man lägger dessa hundar till alla de hundar som likt vår Tosse räddas undan miserabla förhållanden förstår man varför behovet av hundstall är så stort.
Vi hämtade vår lille stolle i Alingsås, men Hundstallet finns också i Staffanstorp och Stockholm.
Veckans krönika är en uppmaning till alla er som funderar på att skaffa hund att göra följande: tänk igenom alla aspekter av att vara hundägare innan ni bestämmer er.
Som att ha barn
Att ha hund kräver lika mycket tid och engagemang som att ha barn.
Barn växer upp och flyttar hemifrån.
Hundar växer upp och lever sina liv beroende av vår välvilja och vår omsorg.
De flyttar inte hemifrån utan förblir hemma tills den dag de somnar in.
Om de har tur.
Vår lille vovve har haft tur.
Han lever med två människor som sätter hans bästa i första rummet.
Så var det för Nalle, så är det för Tosse.
Så borde det vara för alla hundar.
Är du inte beredd att skriva under på det, skaffa inte hund.
Vill ni veta mer om Hundstallet och deras arbete föreslår jag att ni går in på deras hemsida för mer information.
Och vill ni inte skaffa hund, men bidra till deras arbete , skänk en peng .
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
