OSKARSHAMN
I en intervju med Oskarshamns-Nytt avslöjar oppositionsrådet Mathias Karlsson (L) att han har blivit dödshotad.
Vår tidning åker ut till Stångehamn, utanför Oskarshamn, och pratar med kommunens oppositionsråd Mathias Karlsson inom ramen för intervjuserien ”Människan bakom politikern”. Han bjuder på kaffe och när undertecknad ställer frågor om dagens politiska debattklimat, så berättar han att det har blivit hårdare och råare under de senaste åren. Och i somras fick han ta emot ett dödshot för allra första gången. Han väljer nu att gå ut och berätta om det.
Dödshotet kom när han var på väg hem från ett partistyrelsemöte med Liberalerna i Stockholm. Då ringde det i den privata mobiltelefonen. På displayen stod det att numret var okänt.
– ”Nu kommer det – nu är det dags för mig att få det där samtalet”, tänkte jag. Vi hade nyligen pratat om det inom partistyrelsen – vilket gjorde att jag var mentalt förberedd. Och det var så tydligt att den här mannen som ringde upp mig ingick i en organiserad grupp som brukar ringa upp toppolitiker, säger Mathias Karlsson.
– De ringer upp partistyrelsemedlemmar – och politiker med liknande toppuppdrag – och hotar dem för att se om det får någon effekt. Därför är det oerhört viktigt att vi som är verksamma politiker, oavsett partifärg, stöttar varandra.
– Man vill inte gå och bära på det här utan att ha någon att prata med. Man vill prata med dem som har blivit utsatta för liknande hot. Jag har pratat med partikamrater inom Liberalerna – men jag har också ventilerat det med flera andra, från andra partier. Men här lokalt finns det ingen som har blivit utsatt för den typen av dödshot som jag blev utsatt för.
Vad sa den där mannen till dig?
– Han sa att vi liberaler är det största hotet mot världsordningen. Det här samtalet kom strax efter Prideparaden, då jag var en av talarna på torget i Oskarshamn. Någon grupp, som jobbar med att ringa upp politiker runtom i Sverige, hade uppenbarligen uppmärksammat detta.
Vad sa han att de skulle göra med dig?
– Han sa att liberaler och likasinnade borde avlivas. ”Du får stå för vad du tycker”, sa jag. Men jag sa också att man inte säger så här till människor. Sedan avslutade jag samtalet.
Polisanmäldes händelsen?
– Ja.
Polisen lyckades inte hitta den skyldige?
– Nej, mannen ringde från ett hemligt nummer. Jag har ingen aning om vem det var som ringde.
Blev du rädd?
– Jag har pratat med många i partistyrelsen – och det är ett flertal av mina partikamrater som har fått liknande hot. Jag har bara väntat på att jag skulle få det första hotet. Det här var det första riktade dödshotet. Sedan har jag fått andra hot också – men det har inte handlat om några dödshot – utan det har rört sig om mer allmänna hot. Det har handlat om ett antal missnöjesyttringar från folk, och de har uttryckt sitt missnöje tydligt. Samtidigt måste jag säga att jag får en himla massa hejarop också. Det är jätteroligt. Folk, som vill att jag ska veta saker, brukar ringa till mig. Och många säger att de tycker att jag gör ett jättebra jobb och att jag ska stå på mig. Det är skoj.
Du kände inte att du ville lägga av med politiken efter det där dödshotet?
– Hade jag varit helt ny som politiker, så hade det säkert känts värre. Men nu är jag en garvad politiker och hotet ledde definitivt inte fram till några funderingar på att lägga av med politiken.
– Men jag är rädd för att det hårda klimatet leder till att det känns svårare för nya politiker att ta steget in och bli en offentlig person. Det är en jättestor problembild, som jag ser det. Vi måste ha ett antal personer som vågar stå upp för de demokratiska värderingarna. Det är stor brist på politiker i dag. Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur det ska bli i framtiden. Det är en himla skillnad på att vara politiker i dag jämfört med hur det exempelvis var för fem år sedan. Klimatet har verkligen blivit hårdare, säger Mathias Karlsson.
Det har gått omkring 15 år sedan han själv bestämde sig för att ge sig in i politiken. Då var han i 30-årsåldern.
– Jag har alltid haft med mig intresset för politiken. Hemma hade jag två föräldrar som jobbade som egenföretagare. Sedan hade jag en morfar – Zaag Fransson – som var en väldigt aktiv socialdemokrat. Han var Metall-ordförande på varvet i Oskarshamn och mycket engagerad inom det socialdemokratiska partiet. Jag hade ständiga diskussioner med honom.
– Det var bra att jag fick en bred bild av samhället – med företagarperspektivet från föräldrarna och det socialdemokratiska arbetarperspektivet från morfar. Det handlade förstås om olika sätt synsätt på samhället. Nu är jag väldigt tacksam för att jag fick med mig den breda verklighetsbilden.
Fanns det någon period i livet då du vacklade mellan den liberala och den socialdemokratiska verklighetsbilden?
– I början visste jag ju inte att det var så stor ideologisk skillnad mellan de politiska partierna. Men jag insåg tidigt att det fanns väldigt olika sätt att se på verkligheten. Att man exempelvis ser företagarnas förutsättningar. Jag tycker att företagarna är samhällsbärare på något sätt.
– Det är viktigt att det finns folk som vågar ta risker. De jobbar och sliter dygnet runt – och får inget betalt för det, knappt. Ändå ska man bli betraktad som en brottsling. Det är ju det som är hemskt.
– Efter ett tag lyckas man – och då kan man anställa en, tio, 200 eller flera tusen. Det är ju det som bygger Sverige starkt. En inställning där man klumpar ihop människor i grupper, där någon grupp är ond – det kändes helt fel för mig. Vi måste ju se att det finns skillnader. Därför var valet väldigt lätt för mig. Och jag var stark i min argumentation mot morfars sätt att se på världen. Ibland klarade vi inte av att se varandra. Det kunde dröja flera veckor innan vi träffades igen, på grund av att vi hade så starka diskussioner.
Du höll aldrig med honom?
– Nej. Men vi hade flera gemensamma intressen. Vi jagade och fiskade tillsammans. Vi var mycket ute på sjön – och vi tyckte om att tälta och fjällvandra. Han försökte forma mig politiskt – men det gick inte. Det var kört. Han gav upp till sist.
– Han tyckte att det var kul att jag var intresserad av politik i alla fall. Men mitt intresse ledde inte fram till att jag gick med i något ungdomsförbund – jag pluggade och hade inte riktigt tid med ett politiskt engagemang.
– Jag gick inte in i politiken förrän 2005. Det var efter morfars bortgång. Och det var främst energipolitiken som gjorde att jag ville engagera mig. Det var egentligen bara Folkpartiet som var tydliga i den frågan. De liberala tankarna håller jag förstås med om – men det var framför allt energipolitiken som gjorde att jag gav mig in i politiken.
– Jag var och lyssnade på Folkpartiets Lisbeth Lindberg, som debatterade mot andra lokalpolitiker vid ett tillfälle. Hon var väldigt tydlig och bra. Sedan pratade jag med henne efteråt. Jag hade en massa frågor som hon svarade på. Hon tyckte att jag skulle komma på något gruppmöte. Och det gjorde jag. Sedan blev jag fast.
Hade du funderat på andra partier innan dess?
– Ja, tidigare hade jag varit intresserad av Miljöpartiet. Men det var bland annat EU-frågan som gjorde att jag drogs till Folkpartiet istället. Jag hade ju röstat ja till EU och jag tyckte att Folkpartiet var ett vettigt parti med en bra grundsyn.
Hur vill du beskriva dig själv som person?
– Jag är en naturmänniska som laddar batterierna i naturen. Jag tycker om att paddla kanot, fiska och vandra. Då kan man släppa allt och vara sig själv. Ena dagen är man i ett myller, med uppdrag hit och dit och med mycket som ska göras på kort tid. Sedan klipper man av och ger sig ut i naturen. Kombinationen av dessa ytterligheter känns helt otroligt bra.
– Sedan kan jag bli väldigt rastlös om jag vet att jag inte har något att göra. Nu händer det väldigt sällan, säger Mathias Karlsson och skrattar.
– Känner jag mig rastlös, så vill jag hitta på något. Säger min sambo att vi bara ska ta det lugnt en helg, då känner jag hur det kryper i hela kroppen. Det är väldigt jobbigt. Det har jag svårt för. Det finns alltid saker som kan göras.
Kan du sitta och läsa en bok?
– Ja, absolut. Och jag kan sitta ner och bara filosofera också. Jag kan ge mig ut i naturen och sitta vid en sjö och elda – och bara ha det underbart och släppa allting. Men sitter jag hemma, och vet att jag har saker som måste göras, då måste jag göra det.
– Det svåra är att kombinera familjeliv med arbete. Att försöka hinna med barnen och deras viktiga saker som ska göras. De har sina intressen, träningar och läxor. Det som jag får försaka väldigt mycket, det är tiden med kompisar. Jag älskar att ordna fester, förr var jag verkligen en festfixare, men det hinner jag inte med nu.
Generellt sett, så tycks du vara en väldigt glad person. Stämmer det?
– Ja, det är jag. Jag är väldigt optimistisk – och jag ser ofta möjligheterna. ”Det går aldrig”, säger många. ”Det ser inte så svårt ut – det fixar vi väl”, brukar jag svara.
– Men jag kan vara hård också. Jag tycker, exempelvis, inte att det är okej att säga att det var något annat kul som kom emellan om man har tagit på sig ett uppdrag och sagt att ”nu gör jag det här”. Det fungerar inte.
Du verkar ha otroligt mycket energi. Hur orkar du?
– Jag är väldigt energisk. Och jag är nog nästan alltid likadan. Det är inga större skillnader. Givetvis är jag sjuk ibland, men det går inte ut över mitt humör. Jag tycker att allt blir lättare om man försöker se det positiva.
Vad gör du helst en helt ledig dag – om de övriga i familjen säger att du får välja aktivitet?
– Det får gärna bli trädgårdsarbete, och då jobbar allihop med det. Det är jätteroligt. Jag har en plan för hur trädgården ska se ut.
– Jobbar vi inte med trädgården, så umgås vi gärna med vänner under en ledig dag. Det är så himla viktigt att man gör det, i och med att umgänget med vänner blir eftersatt nu när jag lägger så mycket av min tid på politiken. Det där tror jag att många känner igen sig i – att man inte hinner med att umgås med sina vänner.
Hur fungerar det med sömnen då – hur mycket sover du i genomsnitt per natt?
– Jag sover inte så mycket – jag har inget stort sömnbehov. Men jag försöker ändå sova, i och med att det är viktigt. Det blir kanske mellan sex och åtta timmar per natt, om jag får säga det själv. Men ibland blir det väl färre timmar.
– När man väl har gjort allt som man ska göra tillsammans med familjen, så har man tid till att sätta sig och läsa och förbereda sig inför möten. Då är det lätt hänt att klockan blir mycket.
När kliver du upp en vanlig arbetsdag?
– Jag samåker med min sambo. Vi går upp mellan klockan 5.40 och 5.45 – och jag brukar vara på jobbet vid 7.15-tiden en normal arbetsdag. Det blir ofta sena kvällar och tidiga morgnar, säger Mathias Karlsson.
TEXT & FOTO
Peter A Rosén
redaktionen@oskarshamnsnytt.se
072 – 277 89 77
Är det en helt ledig dag, så tar Mathias Karlsson (L) gärna båten ut till Blå Jungfrun. Han tycker om att promenera på den lilla mytomspunna ön.
Personligt / Mathias Karlsson
Ålder: 45 år.
Bor i: Stångehamn, Oskarshamn.
Född och uppvuxen i: Oskarshamn.
Har även bott i: Norrköping, Östhammar och Stockholm.
Familj: Sambo och två barn.
Bil: Sjusitsig Toyota Verso.
Utbildning: Pluggade till trädgårdstekniker på gymnasieutbildningen. Sedan blev det information och kommunikation samt energi och miljö.
Yrke: Informatör och kommunikatör. Är även egenföretagare.
Jobb: Har varit anställd som informatör och kommunikatör på SKB i 20 år. ”Jag är tjänstledig därifrån nu – i och med att jag är oppositionsråd i kommunen”.
Mathias Karlsson har även arbetat hos sin far som entreprenör. ”Jag jobbade också för Skanska under en kortare period”.
Politiskt aktiv inom: Liberalerna. Gick med i partiet, som hette Folkpartiet på den tiden, för 15 år sedan.
Viktigaste politiska förtroendeuppdragen genom åren: Ersättare i kommunfullmäktigeförsamlingen, ersättare i samhällsbyggnadsnämnden, ersättare i partiets länsförbund, ordinarie ledamot i samhällsbyggnadsnämnden, ordinarie ledamot i fullmäktige, ersättare i kommunstyrelsen, ersättare i kommunstyrelsens arbetsutskott, gruppledare för partiet i fullmäktige, ledamot i länsförbundet, ordinarie ledamot i kommunstyrelsen, ersättare och ledamot i landstingsfullmäktige (som numera heter regionfullmäktige), vice ordförande i länsförbundet, ordförande i länsförbundet, ordförande i länsförbundets arbetsutskott, ledamot i partistyrelsen (inte nu längre), ledamot i SKL (eller SKR som det heter numera, och där sitter Mathias Karlsson med i digitaliseringsberedningen). Han sitter även med i den regionala utvecklingsnämnden.
Nu är Mathias Karlsson framför allt oppositionsråd i Oskarshamns kommun. Härnäst siktar han på kommunalrådsposten, efter valet 2022. ”Därför försöker jag sätta mig in i så mycket som möjligt – så att jag är förberedd”, säger han.
Hjärtefrågor: ”I grund och botten är det klimat-, energi- och miljöfrågorna. Lokalt handlar det främst om utvecklingspotentialen för kommunen. Och att vi ska ha ett bra samarbete i hela länet. Det är viktigt att vi har personer som kan jobba tillsammans – och att vi ser vinsterna av att någon växer. Jag är en person som försöker vara kompis med så många som möjligt. Jag är van vid att samarbeta.”
Fritidsintressen: ”Tid med familjen. Just nu är det barnens intressen som styr.”
Mathias Karlsson beskriver sig själv som en glad person.
Mathias Karlsson beskriver sig själv som en glad person.
Svar direkt med Mathias Karlsson
Vad läser du helst, förutom politiska handlingar? ”Just nu läser jag om Jan Guillous första Arn-bok, ”Vägen till Jerusalem”. Jag och sambon såg dessutom filmen nyligen.”
Hinner du se något på tv? ”Ja, och det blir mest nyheter och serier. Det blir oftast serier som sambon gillar. Vi har sett Blacklist och Homeland. Det är skönt att man inte behöver vara tablåstyrd längre. Man tittar när man har tid, via nätet.
Lyssnar du på radio? ”Ja, jag lyssnar nästan konstant på Sveriges Radio P1.”
Favoritmat? ”Jag älskar olika typer av fisk.”
Vad dricker du helst? ”Det får gärna bli ett glas rödvin vid festliga tillfällen.”
Har du några favoritlag inom sportens värld? ”Jag är inte så sportintresserad – men det är klart att man håller på IK Oskarshamn i hockey i och med att man är oskarshamnare. Och i fotboll får det bli Oskarshamns AIK, i och med att grabben spelar där. Det gjorde även jag när jag var liten.”
Vad ville du bli när du var liten? ”Polis. Det var det sociala engagemanget och samhällsintresset i sin helhet som gjorde att jag ville bli polis. Det handlade inte om tjuvjakten, utan snarare om att det är ett intressant arbete som är viktigt för Sveriges utveckling.”
Favoritfärg? ”Rött – dock inte i politiska sammanhang.”
Hur har du det med sociala medier – hinner du med det? ”Jag har konton på Facebook, Twitter och Instagram, men det är egentligen bara Facebook som jag använder – och det är inte ofta som jag lägger ut något. Jag dissar Facebook medvetet nu under mellanvalsperioden. Dels för att det tar alldeles för mycket tid – och man når inte speciellt många människor. Man når bara sina närmsta vänner och dem som är ens värsta fiender. De som vill hota en söker oftast information via sociala medier. Så jag tycker att sociala medier är en otroligt överskattad kanal när det kommer till att lägga ut sitt eget liv. Däremot har Liberalerna i Oskarshamn en egen sida på Facebook, där vi lägger ut information för den närmsta gruppen och för dem som vill gå in och läsa om vad vi gör. Själv lägger jag väldigt mycket tid på att läsa sociala medier. Många tidningsartiklar som jag läser poppar ju upp via Facebook. Inför valet kommer jag säkert att lägga ut lite mer information via Facebook igen, för då förväntar man sig nog att det ska gå att hitta information den vägen. Men under mellanvalsperioden finns det över huvud taget ingen anledning att göra det. Jag möter människor i verkligheten istället.”
Vilket är det största politiska problemet i Oskarshamns kommun i dagsläget, som du ser det? ”Det största problemet är att vi inte utvecklas i den takten som vi egentligen skulle kunna göra. Vi har enorma resurser, som skulle kunna leda till ökat invånarantal och till att Oskarshamn blev en attraktivare kommun. Sedan finns det en massa möjligheter så klart. Vi har ett starkt näringsliv, som jobbar tillsammans. Vi är dessutom duktiga på att ta hand om de nya svenskarna som kommer hit. Det är en jätteresurs. Vi har det dessutom väldigt bra i Oskarshamns kommun. Oskarshamnarna har bra löner. Men skolan är ett område som måste lyftas om vi ska kunna få fler invånare. Skolan, vården och omsorgen måste fungera – annars kan vi inte bli en attraktivare kommun. Tyvärr går vi åt fel håll just nu.”
Hur går det i kommunvalet 2022? ”Man får tycka vad man vill om de nationella siffrorna, men bilden lokalt är tydlig. Många vill att det socialdemokratiska styret ska ersättas med något annat. Jag har ju fått ett uppdrag som oppositionsråd. Och då kan man kanske tycka att jag ska vara ute och skrika – och säga bu eller bä i tidningsartiklar. Men det är inte alls min uppgift. Min uppgift är att vara tydlig när något är helt galet – men det viktigaste är att jag sätter mig in i saker och ting, så att vi är redo att ta över efter valet 2022. Ska man ta över, så måste man vara beredd. Under den här mandatperioden ska vi lära oss, så att vi får en stark grupp som kan ta över sedan. Kristdemokraterna har vi samarbetat med under en längre tid. Vi känner oss trygga i det samarbetet. Nu börjar ju även Centerpartiet komma med i det samarbetet, vilket känns jättebra. Det har gett oss en större möjlighet att faktiskt ta över. När vi närmar oss nästa val, så kan jag göra uttalanden som tydligt visar vad vi vill göra. Det finns de som tycker att jag är osynlig i min roll som oppositionsråd. Men jag är inte osynlig. Vi lägger hela tiden fram egna förslag. Sverigedemokraterna har också en hel del förslag – men många av dem är direkt nedplockade från SD på riksnivå. Vi formulerar en egen politik lokalt – för att utveckla Oskarshamns kommun. SD har en helt egen strategi – och det är upp till dem, de får jobba precis som de vill. Men vi har en plan för hur vi ska jobba framöver. Man kan alltid skrika och gorma i tidningsartiklar – men det ger ju ingenting. Först måste man bygga upp en kunskap i de olika frågorna. Kan man ingenting, så har man ju inget att komma med. Ett politiskt alternativ måste vara trovärdigt. Jag lägger mycket av min tid på studiebesök på skolor och arbetsplatser. Det gör att jag får höra vad folk tycker. Det är väldigt viktigt att möta de anställda inom de kommunala verksamheterna och prata med dem som är verksamma inom vårt lokala näringsliv.”
Hur ser du på Sverigedemokraternas framfart? ”Vad har de för representanter – och vad har de för trovärdighet? De lever mycket på folks hat gentemot andra människor – och på folks missnöje. Lyssnar man exempelvis på vad Leif Axelsson (SD) vill göra på lokal nivå, så låter det inte trovärdigt. Sedan är det alltid lätt att slå ner på saker som inte fungerar bra. Det håller jag med om. Det finns misslyckanden inom flera områden – och de måste rättas till.”
Om du var tvungen att gå med i ett annat parti – vilket skulle du välja i sådana fall? ”Centerpartiet i första hand – och Moderaterna i andra hand.”
Vilka personer tycker du bäst om inom andra partier i Oskarshamns kommun? Vilka skulle du kunna fika med? ”Jag kan fika med alla. Även med sverigedemokrater. Jag har fikat med Michael Erlandsson (SD) – och vi har pratat politik med varandra. Man måste kunna skilja på politik och person. Det är jätteviktigt. Kan man inte prata politik med personer från andra partier, ja, hur ska man då kunna förstå varför de tycker som de tycker? Det är nyttigt att sätta sig in i hur andra tänker. Men givetvis är Ingemar Lennartsson (KD) en favorit. Ska jag fika med någon och prata om skogen och naturen, så väljer jag Ingemar. Vi har ett mycket bra samarbete.”
Vilken är din favoritårstid? ”Våren, helt klart. Jag älskar när det är rent och snyggt och grönskan kommer. Det är så himla härligt.”
Har du någon favoritplats i kommunen – något favoritställe? ”Har jag tid, så tar jag min lilla båt och åker över till Blå Jungfrun – och vandrar där. Det är ett väldigt fint ställe – och en alldeles lagom lång promenad. Sedan tycker jag exempelvis att det är fint i Stensjö by och i Bråbygden.”
Hur skulle du vilja beskriva det politiska debattklimatet i Oskarshamns kommun? ”Det är en ganska hård ton just nu – men samtidigt har det blivit väldigt lite politisk debatt. När man ställer frågor till majoriteten, Socialdemokraterna och Moderaterna, så blir våra frågor knappt besvarade. Under fullmäktigemötena så är debatten jättedålig. Vi ställer frågor – och de går bara upp och svarar i talarstolen en gång, sedan tycker de att det räcker. De menar på att de har majoritet, att det är de som tar besluten – och sedan klubbas besluten igenom. Det fungerar inte att bete sig på det sättet.”
Hur skulle du vilja beskriva din kontakt med vanligt folk? ”Jag pratar med väldigt mycket människor. Och många av dem säger verkligen vad de tycker. Det är de inte rädda för. Jag blir stannad på stan, på Flanaden, på Ica Maxi eller var man än är. Folk vill prata om sådant som de tycker är viktigt. Och jag uppskattar att de vågar ställa frågor. Jag får även skriftliga frågor – men det vanligaste är att man får muntliga frågor öga mot öga. Men det är också vanligt att folk ringer till mig.”
Vad skrattar du åt? ”Jag skrattar åt mycket. Jag är en känslomänniska, som både skrattar och gråter en hel del. Är människor känslosamma, så blir jag berörd.”
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
