OSKARSHAMN
Företagaren och lokalpolitikern Marko Raiskio genomsyras av finsk sisu.
Föräldrarna lämnade Finland och flyttade till Sverige 1963.
I Eskilstuna fanns det jobb.
De tog med sig den disciplinerade arbetsmoralen från hemlandet och fortsatte jobba stenhårt – ett förhållningssätt som också fördes över till sonen Marko Raiskio i ett tidigt skede.
– Jag har alltid fått jobba hårt. Jag är uppväxt med riktigt hårt arbete. Under både sport- och sommarloven följde jag med min far för att bygga hus i Stockholms skärgård. Det var inget snack – det var bara att hålla tyst och jobba, berättar han.
Byggnadssnickaren, fastighetsägaren, hotellägaren och fritidspolitikern Marko Kristian Raiskio föddes den 12 augusti 1968.
Han fyller följaktligen 55 år om knappt två veckor.
– Jag startade mitt första företag när jag var 20 år. Jag har varit egenföretagare sedan dess. ”Ha mod, gör misstag – de stärker dig som person – och var alltid positiv och glad. Bli arg när det krävs – stå upp för dig själv, det är viktigt att vara modig”, sa mina föräldrar. Finsk sisu har det blivit med åren. Modet saknas dock bland många människor i dag, säger Marko Raiskio, som flyttade till Oskarshamn 1995.
– Jag kom hit för att renovera stadshotellet och blev kvar. Startade fastighetsbolaget Fastokraten 1996 – och i dag heter bolaget Raiskio Fastigheter.
– Jag har renoverat sex hus här – på Ugglevägen, Nynäsvägen och Björngatan. Har även renoverat Villa Högklint. På Besvärsgatan byggde jag ett nytt hus. Och nu bor jag och min fru, Susanne Raiskio som jag gifte mig med för 20 år sedan, i Virkvarns herrgård, som vi har renoverat.
– Jag har också renoverat och byggt om stadskällaren, Hotel New Bed, Ågrens järnhandel till lägenheter, energiverket till lägenheter, korsettfabriken till lägenheter och snickeriområdet till butiker och gym. Har också varit med flyttat fastigheter från Mörlunda till Oskarshamn, med mera. Har varit delaktig i uppstarten av ett 20-tal bolag inom hälsa, industri, bygg och hotell.
Tränar mycket
På fritiden blir det oftast tennis, styrketräning och löpträning uppför Hjortberget på onsdagar, tillsammans med vänner och arbetskollegor.
När det gäller politikeruppdraget – han lämnade Sverigedemokraterna för en tid sedan och är sedan dess en partipolitiskt obunden fullmäktigeledamot – så ser han sig som folkets tjänare.
”Våga ha mod – gör din plikt och kräv din rätt”, är mottot som Marko Raiskio lever efter.
Han berättar också att många kommer fram till honom på stan och säger att han samt Jan Johansson och Anders Svensson (som också är partipolitiskt obundna fullmäktigeledamöter efter att ha lämnat Sverigedemokraterna) gör ett bra jobb.
– Det är fruktansvärt många som kommer fram och dunkar mig i ryggen och säger ”vilket bra jobb ni gör”. Många har insett att något är fel när det gäller styret i Oskarshamns kommun. Vi tre vill, som sagt var, att de ledande politikerna ska lämna sina platser och att kommunfullmäktige ska utlysa ett extraval. Många av dem som jag har pratat med håller med om att detta är nödvändigt. Sedan finns det förstås de som har en helt annan åsikt. Och så ska det vara i en demokrati, säger Marko Raiskio.
Bildar ni ett nytt parti om det blir extraval?
– Det vet jag inte i dagsläget. Så långt har vi inte kommit. Det är inte säkert att vi ställer upp i det valet. Det beror på vad invånarna vill. Men vi vill givetvis se en förändring.
Ni skulle kunna förlora era fullmäktigeplatser i ett extraval?
– Ja, men det är inte det viktigaste för oss – det viktigaste är att vi får till en förändring. Jag driver mina företag och jag vill att de ska leva vidare – men då kan vi inte ha det här styret som tömmer centrum med sina beslut. Vad händer med fastighetsägarna när man tömmer alla fastigheter och lägenheter? Det styrs åt fel håll – vi vill att det ska styras åt rätt håll, svarar Marko Raiskio som i princip bara fått positiva kommentarer när det gäller saluhallsförslaget.
“Gynnar invånarna”
– Jättemånga tycker att det är ett bra förslag. Jag vet inte hur många som har kommit fram till mig och sagt ”tänk vad bra om vi fick möjligheten att äta närproducerad mat”. ”Det är bara att börja odla morötter, potatis och sallad, ja, allt du kan odla och sälj det sedan på torget – det är det bästa du kan göra”, brukar jag svara. Det är ju det som är framtiden. Det kommer att bli dyrare. Inflationen drar upp matpriserna. Dyrare transporter till matbutikerna leder också till högre matpriser. Jag såg ett inlägg på Facebook, där någon skrev att hyrorna kommer att bli höga i saluhallen. Ja, men tanken är att kommunen ska bygga upp den och att man sedan har subventionerade hyror, åtminstone under de tre första åren. Sedan får man se hur det löper på. Men många människor kommer garanterat att köpa närproducerad mat. När man ser varifrån maten kommer, ja, då äter man den. Det här är något som gynnar invånarna i kommunen. Och pengarna går tillbaka till gårdsbutikerna. Och det är de som skapar jobben – och jobb skapar skatteintäkter.
– När vi kan köpa närproducerad mat behöver vi inte gå till de befintliga butikerna och köpa dyr mat. Om alla stöttar detta, så kommer det att bli jättebra – för alla. Och det här gynnar landsbygden enormt mycket. Det är ett mervärde för alla invånare. Det är bättre att lägga mervärdespengar på detta än att lägga tio miljoner kronor på en förstudie gällande en ny evenemangs- och hockeyarena, för att nämna ett exempel. Det hade räckt med någon miljon för att ta reda på om det fungerar eller inte. Kommunens tjänstemän hade kunnat räkna ut att arenans driftkostnader kommer att bli enorma. Vi behöver inte dyra konsulter för att ta fram det svaret. Kommundirektören och ekonomichefen hade kunnat göra det jobbet i stället. Eller så hade de kunnat fråga mig om driftkostnaden per kvadratmeter. De hade kunnat fråga vilken fastighetsägare som helst. Fråga oss, vi vet vad det kostar. Lägg pengarna på en saluhall i stället, så att alla får chansen att äta närproducerad mat. Jag hoppas att kommunalrådet Lucas Lodge (M) kan ta tag i frågan och samtala med Socialdemokraterna. Ska vi ha Sveriges finaste B-hall (den befintliga hallen, Be-Ge Hockey Center)? Har de tänkt till, eller? Det finns ingen annan sport som kan ta över den hallen. Innebandyn är ju på väg ner, tyvärr. Herrarna ska börja om i division 4. Nej, Be-Ge Hockey Center kan inte vara en träningshall. Då är det bättre att bygga om den och bygga en träningshall på parkeringsytan på gamla Jysk-området. Gud vad pengar vi skulle spara på det.
Och åker IK Oskarshamn ner i allsvenskan så behöver klubben knappast en ny hall…
– Nej, och nu har Kalmar gått upp i allsvenskan. Många sponsorer går dit nu i stället. Och vi skulle få enorma driftkostnader med en ny hall. Vem som helst kan räkna ut att det här inte kommer att fungera. Och allt pekar neråt på ekonomifronten – högre inflation, högre räntor, högre drivmedelskostnader och högre elkostnader. Allt går åt fel håll.
– Man måste plocka fram en konsekvensanalys innan man tar ett beslut. Det gör alla företag. Om jag ska bygga om en lokal, så ser jag exempelvis till att sätta dit några extra avlopp, ifall hyresgästen flyttar. Då kan jag dela upp den i tre lokaler sedan. Det gäller att ha en konsekvensanalys hela vägen, ända fram. Vad händer om vi återinför parkeringsavgifterna? Den frågan borde ha ställts till folk innan beslutet togs. Hade 1 000 personer sagt nej, ja, då hade man inte återinfört parkeringsavgifterna. Då hade man i stället haft kvar avgiftsfria parkeringar med p-skiva. Det de har gjort nu skapar bara kaos.
“Sluta upp med det där!”
– Sedan genomför man en massa markundersökningar på Länsmansängen, gällande den nya skolan. Det kommer att kosta hundratals miljoner kronor att påla skiten. Herregud, sluta upp med det där! Fråga vilken fastighetsägare du vill – det där fungerar inte. Och behöver vi en storskola nu? Nej, det behöver vi inte. Invånarantalet sjunker ju. Se till att fixa Norra skolan i stället. Och se till att det blir något vettigt med Kikeboskolan, och att elever på gymnasiets praktiska program får göra i ordning huset. Då får vi dessutom ner hyrorna på lägenheterna, så att vanligt folk har råd att bo där. I centrum kommer vi fastighetsägare dock att tvingas sänka hyrorna med 40–50 procent – ingen kommer att ha råd att ha de där lokalerna. Sänker vi hyrorna så sjunker värdet på fastigheterna. Vi måste göra något för att få folk till centrum. Och där kommer saluhallen in i bilden. Lilla Torget är en lämplig plats nu, med tanke på att ekonomin är som den är. Och vad händer om H&M försvinner från centrum och Systembolaget bestämmer sig för att flytta ut till handelsområdet? Det vore dödsstöten för centrum.
Marko Raiskio säger att han är övertygad om att alla människor i Oskarshamns kommun vill veta vad de stoppar i sig.
“Gör oss friskare”
– Närproducerad mat gör oss friskare.
Om inte den politiska majoriteten nappar på förslaget, så skulle man kunna driva saluhallsfrågan vidare till en lokal folkomröstning, påpekar Marko Raiskio.
– Jag var på Biltema i stan en dag. Var tionde meter, ungefär, så kom det fram folk som sa att vi gör ett bra jobb med saluhallsfrågan och allt annat som vi driver. Och det var likadant inne på Rusta. Jag var där inne i en timme – och min fru satt på parkeringen och undrade vad jag höll på med, säger han och skrattar.
– Det är roligt att folk uppskattar vårt engagemang. Och de flesta föredrar att komma fram när de ser en på stan – eller i tennishallen. De dunkar en i ryggen. Men många tycker att det kan kännas obekvämt att uttrycka sig i sociala medier.
Då känns det som att ni är på rätt väg?
– Ja, vi lyfter fram saker som är fel. Varför ska vi exempelvis lägga så mycket pengar på en ny arena och en ny storskola som inte behövs? Det är bättre att lägga pengarna på skolan och äldreomsorgen i stället.
– Och hur ska vi få in de yngre i omsorgen i vår kommun? Jo, kanske med hjälp av en morot i form av ett Attefallshus. Där har vissa gnällt. ”Det är bara för privatändamål”, säger de. Ja, men man kan ju söka bygglov för det, så är det färdigt. Vad är problemet? Men de väljer att haka upp sig på en viss regel. Ett Attefallshus kan du sätta på vilken mark som helst, bara du söker bygglov. Varför skulle kommunen säga nej till det, om ändamålet är bostäder? Man kan inte bara sitta och säga ”nej, nej – det går inte”. ”Har du något alternativ, då?”, brukar jag fråga. ”Nej, det går inte”, svarar de. Ja, men vad är det för lösning?
Och när det kommer till skolfrågan brukar Marko Raiskio titta på hur Finland gör.
– Vilket land har världens bästa skolor? Jo, Finland – tack vare att de har småskolor. De åkte till Sverige på 70-talet för att titta på hur Sverige gjorde. Och här fanns det småskolor överallt. Det var gemytligt och lärarna hade koll på alla. Och Finland har fortsatt med det efter Sverigebesöket. Där finns det småskolor överallt. De härmade svenskarna. Sverige var storebror på den tiden. Men nu tittar jag alltid på Finland när det gäller en rad olika områden. De har ett helt annat tänk. De är uppfostrade på ett helt annat sätt. Vi har mycket att lära av våra grannar – i Danmark och Norge är de också duktiga.
I Sverige lade de styrande politikerna ned småskolorna…
– Ja, nu har politikerna förstört allting. Rubb och stubb. Allt. Vad håller Sverige på med? Vi har dåliga skolor, dålig äldreomsorg och skjutningar varje dag. Ingenting fungerar. Man tar inte tag i problemen. Jo, man skjuter till pengar till problemen, men man tar inte tag i problemen och löser dem.
– Och det finns mycket att säga om politiken i vår kommun. Vad ska vi ha majoritetspartiernas samordnare till? Vad ska vi ha ett oppositionsråd till om inte oppositionsrådet är oppositionsråd för alla oppositionspartier? Leif Axelsson (SD) är inte oppositionsråd för Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kustlandspartiet. Han är bara oppositionsråd för Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Och varför ska vi ha två kommunalråd i majoritet? Det är onödigt, det räcker med ett. Kommunen har bara 27 000 invånare.
“Lyssnar inte på folket”
– Det finns mycket pengar att spara. Vi tre, som är partipolitiskt obundna, ska ta fram en egen budget, tillsammans med våra nuvarande tolv förslag, framöver. Så får vi se hur mycket pengar vi sparar. Det nuvarande styret förstör kommunen – de lyssnar inte på folket. Det är plånboken som styr merparten av politikerna, säger Marko Raiskio.
– Kommunens totala budget ligger på cirka två miljarder kronor. Var hamnar de skattepengarna? Det gäller att följa pengarna och prioritera. Det är ganska enkelt.
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.