ISHULT
Krösa-Stina ger 10 000 kronor i hittelön till den som vaskar fram ett optimalt gammalt hus åt henne.
Oskarshamns-Nytt åker till den före detta skolan i Ishult. 62-åriga Christina Rehn, mer känd som Krösa-Stina, hyr en del av byggnaden sedan drygt en månad tillbaka. Det är en tillfällig bostad i väntan på det perfekta huset.
Vill det sig väl, så får hon napp via projektet ”Lev din dröm Oskarshamn”, som hjälper folk att förverkliga sin dröm med ett ödehus.
Krösa-Stina har gott om möbler och äldre bruksföremål, som hon förvarar på olika platser. Tanken är att hon ska hitta ett hus som är så pass stort att hon får plats med allt. Målsättningen är att skapa ett levande museum.
Ska kliva in i en svunnen tid
– Jag vill öppna mitt hem för allmänheten, Besökarna ska få en känsla av att de kliver in i en svunnen tid.
– Jag hoppas, och ber för, att det finns ett större hus som passar mig häromkring. Det är viktigt att det är ett äldre hus, där så mycket som möjligt av den gamla stilen är bevarad. Det får inte vara sönderrenoverat.
Christina Rehn jobbar både som undersköterska, hon jobbar som timvikarie inom omsorgen i Oskarshamns kommun just nu, och egenföretagare. Krösa-Stinas Vilda Skafferi är välkänt. Hon säljer, bland annat, rökta älg-, vildsvins- och hjortkorvar och viltisterband av vildsvin och dovhjort.
– Det vore roligt att kunna kombinera delar av den verksamheten med min nya, tilltänkta verksamhet. Förutom museum skulle jag kunna anordna kurser i osttillverkning, exempelvis. Och man skulle kunna ha personalfester, bröllopsmiddagar samt tema- och pubkvällar, om jag får tillstånd till det.
– Ja, jag har många planer. Det vore kul om jag kunde genomföra hälften i alla fall, säger Krösa-Stina och skrattar.
Det viktigaste av allt, för närvarande, är förstås att hitta det där drömhuset.
– Tillgängligheten är betydelsefull. Kan man erbjuda något unikt, så är nog folk beredda att åka ut en bit i skogen. Men risken är att man förlorar spontanbesökare. Skulle det ligga nära E22:an, så är det naturligtvis en fördel, även om jag inte vill bo alldeles intill den – och heller inte inne i något samhälle. Jag vill känna mig fri. Och jag är en utpräglad naturmänniska, som tycker om att jaga.
Samtidigt kan man inte ha hur många önskemål som helst, konstaterar Krösa-Stina.
– Då blir det inget.
1700-talstorp utanför Gamleby
Krösa-Stina berättar att hon aldrig har haft det där perfekta huset. Senast hyrde hon ett mysigt 1700-talstorp utanför Gamleby. Men det är alldeles för litet för det där museet som hon går och tänker på. Torpet är dessutom fallfärdigt och därmed obeboeligt numera.
– Jag är tacksam över att jag fick hyra in mig i skolan här i Ishult.
Hon åker ofta runt i trakterna, på vinst och förlust, i jakten på den optimala bostaden. Fullträffen låter dock vänta på sig.
– Jag är tacksam för alla tips. Och den som hjälper mig att hitta hem får 10 000 kronor i hittelön.
Hur kom det sig att du fick det här intresset för gamla hus och äldre föremål?
– Det kom väldigt tidigt, när jag var i 10-årsåldern. Då sa jag till mamma att jag borde ha varit född i ett annat århundrade. Men jag är inte född på landet. Jag är född och uppvuxen i Vetlanda.
– Mina föräldrar brukade hyra en sommarstuga ute på landet. Jag sprang omkring i kohagarna och kände mig verkligen lycklig. ”Här hör jag hemma”, tänkte jag.
Vad var det som gjorde att du kände så? Var det något speciellt som drog?
– Att få vara så nära naturen. Det har präglat både yrkesval och intressen. Jag har jobbat i skogen en hel del. Och det började jag inte med förrän jag var i 30-årsåldern. Jag har gjort alla moment: planterat, gallrat, röjt och huggit massaved.
– Jaktintresset kom också sent. Jag var 30 år när jag började jaga, och det är ju ganska ovanligt att man börjar så sent. Det vanliga är att man har det med sig hemifrån – men det hade inte jag.
– Jag träffade en mycket jaktintresserad man, som tog med mig – och sedan fortsatte det, med jägarexamen och så vidare. Det är fortfarande ett starkt och brinnande intresse. Jag har förmånen att få jaga hos andra.
Faktum är att jaktintresset förde henne ända till Kanada.
Jagade björn
– Jag åkte dit för att jaga björn. Och jag blev väldigt förälskad i det vackra och vilda landet, där det finns så många vänliga människor. Det finns en oerhörd generositet och öppenhet i Kanada, som man kanske inte är van vid i Sverige.
Kärleken till Kanada slutade med att Krösa-Stina flyttade dit, som ensam mamma, med sina två små barn.
– Vi bodde där permanent i fem år. Sedan har jag pendlat mellan Sverige och Kanada sedan 2006. Nu är jag kanadensisk medborgare – jag har dubbelt medborgarskap.
– Jag kan både arbeta och jaga i Kanada – och jag reser dit regelbundet – men på senare år har jag varit mycket i Norge och jobbat som undersköterska.
I Kanada har hon, exempelvis, arbetat som guide på ett nationalhistoriskt museum i Fort St. James i British Columbia
– Där finns det originalbyggnader från 1800-talet, från tiden då den vite mannen kom och inledde pälshandeln med indianerna. Då fanns det inga kontanter. Det var byteshandel som gällde. Man kom in till handelsboden och bytte in sina bäverskinn mot ett antal varor.
Har jagat i Afrika
– Intresset för det nationalhistoriska museet var mycket stort. Jag kunde guida fem busslaster per dag, trots att det låg sju mil från motorvägen. Här visar även indianerna upp sitt hantverk. Hur de tar vara på skinn, med mera.
Krösa-Stina berättar att hon även har varit och jagat i Afrika en hel del. Det har resulterat i två lådor med troféer.
– Jag har varit med om mycket – och jag är ödmjuk inför det. Och mer blir det, förhoppningsvis.
TEXT
Peter A Rosén
FAKTA / LEV DIN DRÖM OSKARSHAMN
Lev din dröm Oskarshamn är ett projekt som hjälper den som vill förverkliga sin dröm med ett ödehus.
Oskarshamns kommun har som målsättning att växa med ytterligare 3 000 invånare under de kommande tio åren. Ödehusen som finns runtom i kommunen ses som en outnyttjad resurs som skulle kunna passa perfekt för dem som vill flytta hit.
Man hoppas framför allt på barnfamiljer och unga vuxna, samt entreprenörer som drömmer om ett liv på landet.
I projektteamet jobbar Annicka Gunnarsson, projektledare, Hela Sverige Oskarshamn, Kristina Hägg-Blecher, landsbygdsutvecklare i Oskarshamns kommun, och Mark Geuze, initiativtagare och ödehusräddare.
I Oskarshamns kommun finns det drygt 2 000 hus som inte har någon som är skriven på fastigheten. En stor del av dessa är fritidshus, men det finns också ett flertal permanentbostäder som står tomma.
Hela Sverige Ska Leva Oskarshamn, som jobbar med ett lokalt utvecklingsprojekt i Kristdalabygden och Bockarabygden, samarbetar med kommunen i projektet.
Man arbetar för att hitta, kartlägga och sammanställa uppgifter om möjliga ödehus i hela kommunen, med en förhoppning om att kunna matcha dem med personer som är intresserad av att flytta till vår kommun.
Projektet befinner sig i uppstartsfasen, men man har redan fått in ett 60-tal intressenter som söker allt från övergivna gårdar till boningshus och affärslokaler.
Robert Danielsson och Jennifer Erlandsson kommer till Forum i Oskarshamn den 12 mars och berättar om hur man räddar ödehus. Föreläsningen är kostnadsfri.
Information om projektet och Krösa-Stinas sökesannons efter ett ödehus finns på www.levdindromohamn.se
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
